Bueno de total desesperacion a felizidad casi completa...
Mi medio naraja está ahi, a pesar d todo...hoy hemos conocido un nivel más. Cada vez somos más profundos y más familiares...
Puede ser el a quien he esperado tanto?
Ahora sólo me acompleja mi cuerpo y mis prestaciones posibles en la cama jaja...
Creo que me equivoque antes. O por lo menos ha dado un vuelta completa y rompio ese silencio y lo cambió po 8 (!!) horas de charla...enseñandonos fotos de nuestras vidas, los hijos etc. Hablando de todo, experiencias junto al hecho de ser padres, memorias de la infancia, deseos, sueños....no sé un poco de todo.
Y las palabras me gustas... :) Dejare ya el rollo de sentir pena por mi misma e intentare disfrutar un poco de esto. Realmente es un lujo de poder conocer una persona antes de realmente verla o estar junto a ella...Weno, nos hemos visto una vez, tomando un café. Pero no a solas sino con mis hijos. una hora y pico algo asi...Sólo para ver quien es y como me siento al verlo. Cada vez son más sentimientos que me llene. De hablar de amor es demasiado pronto, para ello hay que esperar un poco más y dejar a nuestros cuerpos conocerse sin prisa, suave, sensual...
Nunca conoci a una persona tan parecida a mi, xo al mismo tiempo no.
Me ha capturado y no quiero salir....A dondé estoy iyendo? ihhhh
tisdag 18 augusti 2009
måndag 17 augusti 2009
Puede ser...
La dedicacion de hoy:
http://www.youtube.com/watch?v=qExd-3oCTl4
Quizá no fue coincidencia encontrarme contigo...
Tal vez esto lo hizo el destino...
Quiero dormirme de nuevo en tu pecho...
y después me despierten tus besos.
Tu sexto sentido sueña conmigo,
se que pronto estaremos unidos.
Esa sonrisa traviesa que vive conmigo.
se que pronto estaré en tu camino.
Sabes que estoy colgando en tus manos,
asi que no me dejes caer.
Sabes que estoy colgando en tus manos.
Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.
Y así me recuerdes y tengas presente,
que mi corazón está colgando en tus manos.
Cuidado, cuidado, que mi corazon està colgando en tus manos.
No perderé la esperanza de hablar contigo.
No me importa que dice el destino.
Quiero tener tu fragrancia conmigo.
Y beberme de ti todo lo prohibido.
Sabes que estoy colgando en tus manos,
asi que no me dejes caer.
Sabes que estoy colgando en tus manos.
Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.
Y así asì me recuerdes y tengas presente
que mi corazòn està colgando en tus manos.
Cuidado, cuidado, mucho cuidado, cuidado.
Marta yo te digo me tienes en tus manos.
Cuidado, mucho cuidado.
No importa que diga el destino quedate conmigo
cuidado, mucho cuidado,
Lo quiero todo de ti
Tus labios, tu cariño, lo prohibido.
Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.
Y asì me recuerdes y tengas presente,
Que mi corazon està colgando en tus manos
cuidado, cuidado...
Que mi corazon està colgando en tus manos
que mi corazon està colgando en tus manos
que mi corazon estò colgando en tus manos
måndag 25 maj 2009
mycket just nu...
ujuj, nu var det ett tag sen jag skrev nått här...Det är mycket i skolan just nu men snart är det sommarlov!!!!!!
Har nyss gjort färdigt arbetsdagboken för vårt kylskåpsprojekt, med skisser och allt blev det 43 sidor (!) Presentationen har vi på tisdag och det har verkligen gått jättebra men så har vi åxå lagt ner väldigt mycket tid på det...Sedan är det sluttenta i mekanik mån 1/6 och sedan är det sommarlov!!!! den 15e juni drar vi norrut till sommarstugan och stannar på obestämd tid. Sommarprojektet blir att renovera stugan som är i stort behov av lite tillpyssling. Taket i köket ska bytas, några golv måste ses över, träbron behöver lite nya brädor m.m. Dock får jag och barnen nästan 3 månader tillsammans!!!! *JIPPIE*
Det kan behövas efter detta året som har varit ganska tufft. Sedan är det bara 2 år kvar i skolan (puh.....) hjälp, hur 17 ska det gå....det känns som en evighet även om jag vet att tiden går fort (speciellt när man har roligt *haha*)
Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader men tror inte att det händer i år heller...nu är det 1½ år sedan jag var i Málaga och jag saknar det faktiskt enormt mycket. Skulle nog inte vilja bo där igen, men kanske på en annan ort? Inte vet jag, vi får väl se vad som händer efter skolan, vad man får för jobb och vilka möjligheter som ges....
Hemma tänkte jag hinna göra om i barnrummet lite innan vi ger oss iväg, måla väggar, sätta upp lite hyllor m.m. Staketet måste jag göra någonting åt, antingen ta bort det eller bygga nytt. Har en häck som växer innanför men den är så liten fortfarande + att staketet har sin charm....
Vi får väl se...
Kärleksfronten har jag som ni väl vet vid det här laget, lagt ner totalt. Orkar inte, vill inte...Är trött på hela karusellen. Har ingen tilltro eller välvilja. Alla taggar är utåt och jag vill inte ha med saken att göra. Har bättre saker för mig än att gå på nitar.... :)
Well well, det är sängdags för länge sedan, jag ska upp om 4,5 h.... :(
KRAM
måndag 4 maj 2009
what is love?
baby dont hurt me, dont hurt me no more....-Haddaway
What is love? en jäkligt bra fråga faktiskt...Man vill ha det, men kan lixom inte uppnå det...eller jo det är klart att många GÖR det, men för mig känns det helt & hållet som en ouppnåerlig dröm. Kanske är det sant att alla romantiska amerikanska komedier har förstört mitt sinne och min dröm hör hemma i en film och kan inte återfinnas i verkliga livet. Varför ska just JAG ha så svårt för det här? Jag vill verkligen hitta någon att älska, men som kan älska mig tillbaks på samma sätt...lika ärligt och öppet och unikt. Only you....Jag vill vara den som får sitta på en pedistal, bli beundrad och kanske lite bortskämd med otroliga mängder kärlek. Men av rätt person...en person som jag kan få älska lika mycket tillbaka som jag känner lika starkt för själv. Men hur ska man hitta det?
Hur får man ur huvudet alla nitar, nekande, nej, tyvärr, sorry m.m....Hur går man vidare? Hur börjar man om? Jag tycker att jag har iallafall givit det några få försök, har ingen lust att springa runt och träffa en massa okända människor och försöka göra ett gott intryck, har ingen lust att få höra att jag inte duger efter ett kort tag, har ingen lust att öppna upp mina murar och släppa någon för nära inpå för att han sedan ska få mig att känna mig ännu mindre och mer ensam än tidigare, vill inte ha fler spöken i huvudet som inte försvinner, människor jag inte kan sluta tänka på men som jag aldrig kommer att söka upp igen och troligtvis aldrig bli uppvaktad av igen. Det känns osm om allting hänger på en stor illusion som jag har i huvudet. Jag inbillar mig ditten och dutten för att jag just då vill en sak. Eftersom det inte är tillgängligt så fejkar jag olika känslor eller omständigheter som kan få mig att 1) må bättre 2) må sämre och grubbla mig igenom mängder av sömnlösa nätter....
When you say nothing at all....det är vad jag vill....PUSS!
What is love? en jäkligt bra fråga faktiskt...Man vill ha det, men kan lixom inte uppnå det...eller jo det är klart att många GÖR det, men för mig känns det helt & hållet som en ouppnåerlig dröm. Kanske är det sant att alla romantiska amerikanska komedier har förstört mitt sinne och min dröm hör hemma i en film och kan inte återfinnas i verkliga livet. Varför ska just JAG ha så svårt för det här? Jag vill verkligen hitta någon att älska, men som kan älska mig tillbaks på samma sätt...lika ärligt och öppet och unikt. Only you....Jag vill vara den som får sitta på en pedistal, bli beundrad och kanske lite bortskämd med otroliga mängder kärlek. Men av rätt person...en person som jag kan få älska lika mycket tillbaka som jag känner lika starkt för själv. Men hur ska man hitta det?
Hur får man ur huvudet alla nitar, nekande, nej, tyvärr, sorry m.m....Hur går man vidare? Hur börjar man om? Jag tycker att jag har iallafall givit det några få försök, har ingen lust att springa runt och träffa en massa okända människor och försöka göra ett gott intryck, har ingen lust att få höra att jag inte duger efter ett kort tag, har ingen lust att öppna upp mina murar och släppa någon för nära inpå för att han sedan ska få mig att känna mig ännu mindre och mer ensam än tidigare, vill inte ha fler spöken i huvudet som inte försvinner, människor jag inte kan sluta tänka på men som jag aldrig kommer att söka upp igen och troligtvis aldrig bli uppvaktad av igen. Det känns osm om allting hänger på en stor illusion som jag har i huvudet. Jag inbillar mig ditten och dutten för att jag just då vill en sak. Eftersom det inte är tillgängligt så fejkar jag olika känslor eller omständigheter som kan få mig att 1) må bättre 2) må sämre och grubbla mig igenom mängder av sömnlösa nätter....
When you say nothing at all....det är vad jag vill....PUSS!
torsdag 30 april 2009
önskedrömmar...
jag skulle önska att man kunde stanna tiden, registrera allt som händer omkring en vid vissa speciella tidpunkter. För att sedan kunna minnas, känna och se allt så som det var...Med tiden blir de gamla minnena blekare, t.ex. så har jag nästan helt glömt hur mina barn luktade som bebisar, små minnen kommer tillbaka när man sniffar på Oskar som fortfarande har ngn slags "baby/barn doft" medan Lukas har vixit ifrånd et och har ingen speciell karakeristisk doft på det viset...Jag skulle vilja kunna minnas stunder är jag kröp upp i famnen hos någon jag verkligen höll av. De stunder när man önskar att tiden stod still....Man anstränger sig för att leva, känna och minnas och ta åt sig av allt, men ögonblicket/studen försvinner och även tiden springer iväg...
En videokamera kan bevara en del minnen, även en vanlig kamera. Men ärligt, hur ofta har man dessa redskap på rätt plats och vid rätt tillfälle?
Syn och hörsel är inte heller allt, de ger mig inte hela den bild jag hade velat få fram.
Jag är åxå medveten om att jag med tien får "egna" minnen för att täcka upp de luckor som bildas, kanske såg jag saken ur ett speciellt perspektiv, påverkad av åsikter, känslor eller händelser? Vad är egentligen sant? Hur vet jag att det jag minns verkligen var det som hände? att det inte är bara något jag vill komma ihåg på ett visst sätt för att jag önskade så intensivt att det var så? Att jag inte bara lurar mig själv att romantisera gamla minnen som kanske inte alls hade den klangen när det hände?
Mycket snurr som vanligt i den lilla maskinen närmast månen ;) Kanske landar jag tryggt med båda fötterna på jorden så småningom, kanske förblir jag kvar lite lätt flytande i det blå, eller kanske kommer det en krashlandning som krossar allt jag förut trott och kännt?
....
//jag
En videokamera kan bevara en del minnen, även en vanlig kamera. Men ärligt, hur ofta har man dessa redskap på rätt plats och vid rätt tillfälle?
Syn och hörsel är inte heller allt, de ger mig inte hela den bild jag hade velat få fram.
Jag är åxå medveten om att jag med tien får "egna" minnen för att täcka upp de luckor som bildas, kanske såg jag saken ur ett speciellt perspektiv, påverkad av åsikter, känslor eller händelser? Vad är egentligen sant? Hur vet jag att det jag minns verkligen var det som hände? att det inte är bara något jag vill komma ihåg på ett visst sätt för att jag önskade så intensivt att det var så? Att jag inte bara lurar mig själv att romantisera gamla minnen som kanske inte alls hade den klangen när det hände?
Mycket snurr som vanligt i den lilla maskinen närmast månen ;) Kanske landar jag tryggt med båda fötterna på jorden så småningom, kanske förblir jag kvar lite lätt flytande i det blå, eller kanske kommer det en krashlandning som krossar allt jag förut trott och kännt?
....
//jag
tisdag 21 april 2009
Vart tar tiden vägen?!
Hjälp!!! Det känns som om jag inte får nånting gjort, inte ens nu när jag har "massor" med tid. När ska detta sluta? GAAAAAAAAAAAAH
Iofs har jag hittat på massor med skoj nu när barnen har varit hos farmor och farfar och sett till att få lite "egentid-vuxentid" och har träffat massor med människor som jag inte hunnit med på sistonne. Hela sista månaden har varit full med aktiviteter och en hel del utflykter till Göteborg. Jätteskoj!
Men jag känner ändå att jag inte hinner inte riktigt med. Det är så mycket jag vill få gjort och det är lite som att försöka stoppa i allting i en tratt och försöka få igenom allting samtidigt. Det går lite grann sen tar det totalstopp...
Men men...det går väl över så småningom? Hoppas jag
Just nu är det bara sikte inställt på att klara det som jag måste i skolan. Helst matten åxå men jag ser inte hur det ska gå, sitter hela kvällarna med projektet eller med mekaniken eller med "hem sysslor" såsom tvätt, disk, städning m.m. Smiter iväg nån kväll och träffar folk eller grillar, men det behövs ju åxå för att mn ska orka gå runt...
Längtar som en galning efter barnen. Tror att de börjar känna sig övergivna, iallafall oskar som redan är sur på mig via telefon, Lukas vill inte ens prata med mig (iofs vill han sällan prata i telefon så det är inte nödvändigtvis för att han är sur) Men men, de kommer på lördag och då ska vi bara GOOOOOOOOOSA! :)
KRAM
Iofs har jag hittat på massor med skoj nu när barnen har varit hos farmor och farfar och sett till att få lite "egentid-vuxentid" och har träffat massor med människor som jag inte hunnit med på sistonne. Hela sista månaden har varit full med aktiviteter och en hel del utflykter till Göteborg. Jätteskoj!
Men jag känner ändå att jag inte hinner inte riktigt med. Det är så mycket jag vill få gjort och det är lite som att försöka stoppa i allting i en tratt och försöka få igenom allting samtidigt. Det går lite grann sen tar det totalstopp...
Men men...det går väl över så småningom? Hoppas jag
Just nu är det bara sikte inställt på att klara det som jag måste i skolan. Helst matten åxå men jag ser inte hur det ska gå, sitter hela kvällarna med projektet eller med mekaniken eller med "hem sysslor" såsom tvätt, disk, städning m.m. Smiter iväg nån kväll och träffar folk eller grillar, men det behövs ju åxå för att mn ska orka gå runt...
Längtar som en galning efter barnen. Tror att de börjar känna sig övergivna, iallafall oskar som redan är sur på mig via telefon, Lukas vill inte ens prata med mig (iofs vill han sällan prata i telefon så det är inte nödvändigtvis för att han är sur) Men men, de kommer på lördag och då ska vi bara GOOOOOOOOOSA! :)
KRAM
måndag 13 april 2009
ensamhet
Kreativitet: Morfar undrar vart frimärkena har tagit vägen. Lukas har fäst dem på prydnadsfåglarna, fönstren, blomkrukorna m.m. på verandan. Ang. fåglarna så sa han att den ena har ätit potatis (det är potatis på frimärket) och den andra ägg tror jag att det var. Så självklart!!! :) Helt underbart.
Grilltider...Det är bara att njuta....
Nu när våren börjar komma så känner jag mer och mer hur jag saknar att ha någon att krypa upp i famnen hos, skratta med och njuta med. Jag vill sitta på uteserveringar tillsammans med goda vänner, dricka öl, skratta, snacka skit och njuta av solen.
Jag vill så gärna träffa rätt person att jag tror att jag tappat min förmåga att se objektivt. Även om något inte känns helt rätt så intalar jag mig själv att kanske och att jag kanske skulle kunna bli kär i den och den...
Jag har svårare att släppa tanken om T än jag trodde, sen träffade jag F förra helgen och det började jättebra och var hur trevligt som helst, men som dagen efteråt blev mest konstigt. Ändå funderar jag på saker som hur det skulle vara om vi kunde snurra tillbaka bandet lite grann och börja om från början på rätt sätt med dejting m.m. utan att ha kravet på sex i bakgrunden...
Men som sagt det jag mest njuter av just nu är att ta mig tid att umgås med vänner, dricka lite öl kanske grilla och bara vara kvällen igenom. Hur underbart som helst! Tänk om det fina vädret kunde hålla i sig och jag kunde få komma iväg iallafall en gång i veckan? Det gör så mycket att få lite inslag som bryter i vardagen. Det är även ett tillfälle att träffa nya människor...
Sen kanske ska påpekas att jag inte bör få ha en mobil efter x antal öl/drinkar...hjälp vad jag har gjort bort mig i fredags *skratt* Men men. shit happens :) Jag får stå för det helt enkelt haha men som sagt nästa gång så är det bäst att telefonen har sms-stopp ;)
Sen MÅSTE jag ta tag i träningen. Har inte gjort annat än lagt på mig de senaste månaderna så nu börjar det bli kris på byxfronten...inte kul alls! Intalar mig själv att när jag har gått ner i vikt så blir jag mer tillfreds med mig själv och min kropp och kommer tycka att det är enklare att våga träffa någon när jag inte behöver nojja mig för mycket om mina valkar ;) Men å andra sidan kanske jag inte behöver nojja mig för dem nu heller...Fast ändå, de ska bort! :)
kram på er, ut och njut av våren och kärleken!
lördag 4 april 2009
Svårt
Ja det är lite svårt att få ordning på alla känslor och tankar...
Nu vet jag ju lite mer vad det är som gör att jag drar mig tillbaka och ska försöka att få ordning på det. Det måste ju gå. Samtidigt är det underbart att de övriga komplexen börjar försvinna. Eller tja, det kanske är mkt upp till "the eye of the beholder", jag tänker väl på det men inte lika mycket. Fast det är väl att man ersätter ett problem med ett annat....
Sen återkommer ju det där att man vill faktiskt hitta någon att bli kär i...men vem?
Det ÄR ju jättemysigt att ha någon att småhångla med, det är även jättemysigt att ha någon att sova med, någon som tänder på en och vill ha sex med en, någon som berättar om sig själv, sitt liv, sina synpunkter, sina saker helt enkelt. Kanske ligger det i att man blir sedd, uppmärksammad, men även den fysiska kontakten är ju så otroligt underbar...Det är lite sjukt att jag levt utan den i nästan 6 år?
Samtidigt är det ju svårt att tillåta sig att bli kär, hitta någon att bli kär i, sluta känna för dem man inte borde känna för. Sen drar jag åt mig samma typ av män och jag borde försöka ändra på det åxå tror jag. Även om de i gunden är snälla så är det lite för egoistiska, självgoda, egenupptagna...Jag vill inte känna att jag ställer mig in. Jag vill ha någon som tillåter mig att vara precis som jag är och som kan tycka om mig ändå...Man kanske inte alltid tycker lika eller tycker om alla sidor m.m. men att man iallafall tar mig för den jag är. Man kan alltid ändra sig till en viss del, men det måste ju vara sådant man själv vill ändra på men man ska aldrig tappa bort sig själv och den man är i processen att bli älskad...
Nu vet jag ju lite mer vad det är som gör att jag drar mig tillbaka och ska försöka att få ordning på det. Det måste ju gå. Samtidigt är det underbart att de övriga komplexen börjar försvinna. Eller tja, det kanske är mkt upp till "the eye of the beholder", jag tänker väl på det men inte lika mycket. Fast det är väl att man ersätter ett problem med ett annat....
Sen återkommer ju det där att man vill faktiskt hitta någon att bli kär i...men vem?
Det ÄR ju jättemysigt att ha någon att småhångla med, det är även jättemysigt att ha någon att sova med, någon som tänder på en och vill ha sex med en, någon som berättar om sig själv, sitt liv, sina synpunkter, sina saker helt enkelt. Kanske ligger det i att man blir sedd, uppmärksammad, men även den fysiska kontakten är ju så otroligt underbar...Det är lite sjukt att jag levt utan den i nästan 6 år?
Samtidigt är det ju svårt att tillåta sig att bli kär, hitta någon att bli kär i, sluta känna för dem man inte borde känna för. Sen drar jag åt mig samma typ av män och jag borde försöka ändra på det åxå tror jag. Även om de i gunden är snälla så är det lite för egoistiska, självgoda, egenupptagna...Jag vill inte känna att jag ställer mig in. Jag vill ha någon som tillåter mig att vara precis som jag är och som kan tycka om mig ändå...Man kanske inte alltid tycker lika eller tycker om alla sidor m.m. men att man iallafall tar mig för den jag är. Man kan alltid ändra sig till en viss del, men det måste ju vara sådant man själv vill ändra på men man ska aldrig tappa bort sig själv och den man är i processen att bli älskad...
torsdag 2 april 2009
det går aldrig över
Det finns bättre tider och sämre tider, men i grunden vet man att det finns där....så småningom kommer allting upp till ytan....Det återkommer ALLTID!
GAH
jag är såååååå less på det. Jag hatar när jag blir påhoppad, hotad och kritiserad för någonting som 1) är hans jäkla skyldighet 2) inte är JAG som gör ngt ont mot honom för att vara elak utan för att jag behöver det 3) att felet alltid alltid ska vara mitt...
Men visst, jag har fått nog. Jag är så jäkla trött på allt så gå till domstol, stäm mig, försök ta barnen. Gör det. Men först kanske du skulle ha ansvaret för dem själv mer än några timmar...kanske en hel vecka? Jag undrar om du skulle klara en månad...Utan att huvudansvaret låg hos dina föräldrar.
Gah, jag är bara så jäkla arg, trött och förbannad just nu. Jag vet att det är onödigt och inte hjälper mig men somsagt jag är sååå trött på det. Det har varit lugnt ganska länge nu, men kanske just därför så blir jag arg på mig själv att jag inte var beredd...därför tar jag åt mig mer.
Fan...
Hur som helst så ska fk betala underhåll, vad han får betala till fk vet jag inte, det får de lösa sinsemellan...att han inte skulle ha råd att träffa barnen och att jag tar dem ifrån honom är bullshit. Han kan sluta ta bilen (som tydligen kostar honom flera 1000 varje gång) och ta tåget för 95 spänn per resa. skulle han bli bankrutt så kan väl jag betala de där 200 kr? 400 kr om han kommer 2 helger...
Jag håller på å sanerar min ekonomi och får jag ordning på den och faktiskt börjar att gå runt så kan jag ju sluta få underhållsstöd men det är ju hans plikt?
Han babblar om att han betalar min bil med mer än 200 €, men när han tog lånet sa han att det var 3 år och nu har det gått mer än 3½ sen vi tog lånet. dessutom så blir 200€*tex 30 (som är ca den tid jag varit i sverige) mer än 60000 kr och lånet var på 60 000....lite skumt. jag tror att han gnäller om det för att han tagit ett lån på sin bil åxå å att han kanske inte betalat av den, men det som var för min bil borde för länge sedan vara betalt och speciellt om han betalar så mkt....
I vilket fall som helst. Jag skiter i vilket. Men så länge jag måste låna pengar av pappa för att gå runt så behöver jag de inkomster jag kan få, speciellt nu när jag studerar. Min livsstil kan kanske bli ännu lite mera återhållssam, men samtidigt kan man knappast beskylla mig för att vara speciellt slösaktig. Jag handla mkt second hand och bokklubbar m.m. har jag gått ur för att spara pengar. Nya kläder köper jag i princip aldrig till mig själv. När det handlas går nästan allt till barnen. Jag är i princip aldrig ute, reser väldigt sällan själv (min vistelse i Norge gick nog på ca 1500 men det är med buss, mat, utgång och allt...då kan det tilläggas att det var 2 år sedan jag var där senast och 1½ år sedan jag träffade min vän Madde) Jag tror nog att Jesper spenderat mer pengar än så på krogen/middagar m.m. de senaste månaderna för att kunna kritisera mig för detta.
Allting är inte rättvist, exakt eller kanske ens bra. MEn saker är som de är. Jag funkar på ett sätt, han på ett annat. Ingen av oss har väl kanske rätt eller fel. Vi kan diskutera fram och tillbaa om vem som gör si och så och hit och dit, men om jag hade haft pengarna hade jag inte ansökt om dem heller...dessutom frågade jag honom innan jag sökte och vi HAR pratat om detta många gånger tidigare. Att han inte sätter sig in i vad som gäller är väl ändå hans eget fel?
Mitt mål är inte att sätta dit honom eller bli rik på hans bekostnad.
Men jag vill kunna leva ett vettigt liv och tycker att han kan hjälpa till.
Men visst jag kan ju börja skicka honom dagis, försäkrings, medicin, kläder, skor, mat, hygien räkningar med hälften av alla mina utgifter varje månad istället....det är nog mer än vad fk kan försöka pressa honom på? Hela grejjen går ju ut på att HAN har inte råd att betala mig underhåll därför går staten in. HAR han råd så ska han betala men om han INTE har råd så kommer ju de inte bedömma honom att betala så mkt om ens något. Om han tycker att han får betala för mkt och inte har råd att träffa sina barn pga det kan han ju ÖVERKLAGA och prata med fk. JAg tror inte att de är odjur utan att de är rätt vettiga människor. BARNEN är ju dem som påverkas av att jag har det struligt med ekonomin. Inte rent standardmässigt ännu iallafall, men jag blir ju på dåligt humör och orolig och arg och ledssen när den går åt skogen, med räkningar som ligger och är obetalda, påminnelser om att dagis inte är betalt m.m. DET är det som skrämmer mig.
Jag försöker bara komma på fötter...
GAH
jag är såååååå less på det. Jag hatar när jag blir påhoppad, hotad och kritiserad för någonting som 1) är hans jäkla skyldighet 2) inte är JAG som gör ngt ont mot honom för att vara elak utan för att jag behöver det 3) att felet alltid alltid ska vara mitt...
Men visst, jag har fått nog. Jag är så jäkla trött på allt så gå till domstol, stäm mig, försök ta barnen. Gör det. Men först kanske du skulle ha ansvaret för dem själv mer än några timmar...kanske en hel vecka? Jag undrar om du skulle klara en månad...Utan att huvudansvaret låg hos dina föräldrar.
Gah, jag är bara så jäkla arg, trött och förbannad just nu. Jag vet att det är onödigt och inte hjälper mig men somsagt jag är sååå trött på det. Det har varit lugnt ganska länge nu, men kanske just därför så blir jag arg på mig själv att jag inte var beredd...därför tar jag åt mig mer.
Fan...
Hur som helst så ska fk betala underhåll, vad han får betala till fk vet jag inte, det får de lösa sinsemellan...att han inte skulle ha råd att träffa barnen och att jag tar dem ifrån honom är bullshit. Han kan sluta ta bilen (som tydligen kostar honom flera 1000 varje gång) och ta tåget för 95 spänn per resa. skulle han bli bankrutt så kan väl jag betala de där 200 kr? 400 kr om han kommer 2 helger...
Jag håller på å sanerar min ekonomi och får jag ordning på den och faktiskt börjar att gå runt så kan jag ju sluta få underhållsstöd men det är ju hans plikt?
Han babblar om att han betalar min bil med mer än 200 €, men när han tog lånet sa han att det var 3 år och nu har det gått mer än 3½ sen vi tog lånet. dessutom så blir 200€*tex 30 (som är ca den tid jag varit i sverige) mer än 60000 kr och lånet var på 60 000....lite skumt. jag tror att han gnäller om det för att han tagit ett lån på sin bil åxå å att han kanske inte betalat av den, men det som var för min bil borde för länge sedan vara betalt och speciellt om han betalar så mkt....
I vilket fall som helst. Jag skiter i vilket. Men så länge jag måste låna pengar av pappa för att gå runt så behöver jag de inkomster jag kan få, speciellt nu när jag studerar. Min livsstil kan kanske bli ännu lite mera återhållssam, men samtidigt kan man knappast beskylla mig för att vara speciellt slösaktig. Jag handla mkt second hand och bokklubbar m.m. har jag gått ur för att spara pengar. Nya kläder köper jag i princip aldrig till mig själv. När det handlas går nästan allt till barnen. Jag är i princip aldrig ute, reser väldigt sällan själv (min vistelse i Norge gick nog på ca 1500 men det är med buss, mat, utgång och allt...då kan det tilläggas att det var 2 år sedan jag var där senast och 1½ år sedan jag träffade min vän Madde) Jag tror nog att Jesper spenderat mer pengar än så på krogen/middagar m.m. de senaste månaderna för att kunna kritisera mig för detta.
Allting är inte rättvist, exakt eller kanske ens bra. MEn saker är som de är. Jag funkar på ett sätt, han på ett annat. Ingen av oss har väl kanske rätt eller fel. Vi kan diskutera fram och tillbaa om vem som gör si och så och hit och dit, men om jag hade haft pengarna hade jag inte ansökt om dem heller...dessutom frågade jag honom innan jag sökte och vi HAR pratat om detta många gånger tidigare. Att han inte sätter sig in i vad som gäller är väl ändå hans eget fel?
Mitt mål är inte att sätta dit honom eller bli rik på hans bekostnad.
Men jag vill kunna leva ett vettigt liv och tycker att han kan hjälpa till.
Men visst jag kan ju börja skicka honom dagis, försäkrings, medicin, kläder, skor, mat, hygien räkningar med hälften av alla mina utgifter varje månad istället....det är nog mer än vad fk kan försöka pressa honom på? Hela grejjen går ju ut på att HAN har inte råd att betala mig underhåll därför går staten in. HAR han råd så ska han betala men om han INTE har råd så kommer ju de inte bedömma honom att betala så mkt om ens något. Om han tycker att han får betala för mkt och inte har råd att träffa sina barn pga det kan han ju ÖVERKLAGA och prata med fk. JAg tror inte att de är odjur utan att de är rätt vettiga människor. BARNEN är ju dem som påverkas av att jag har det struligt med ekonomin. Inte rent standardmässigt ännu iallafall, men jag blir ju på dåligt humör och orolig och arg och ledssen när den går åt skogen, med räkningar som ligger och är obetalda, påminnelser om att dagis inte är betalt m.m. DET är det som skrämmer mig.
Jag försöker bara komma på fötter...
onsdag 25 mars 2009
Sönderstressad
igen...GAAAH Fast denna gången är det nog lite värre än det brukar vara. Jag KAN inte sova även om jag är dödstrött, mensen uteblir, jag är konstant hungrig, jag får i princip ingenting gjort om det inte absolut måste, det känns som om jag inte har fått skratta på evigheter...Vad 17 ska jag göra för att sluta stressa sönder mig så? Det är ju inte egentligen så mkt min livsstil, skolan har ju varit hyfsat lugn, barnen har varit hur snälla som helst iofs har vi varit ganska mkt sjuka och jag har ju varit som sagt helt sönderstressad/avslagen. Men det går inte riktigt att skylla på livet. Mer isåfall en slags psykisk stress....Funderingar, tankar som far runt runt runt. De maler på och ger mig inte någon lugn och ro även om jag itne gör något så går hjärnan på högvarv...det är alltid någonting att grubbla på eller fundera över...Tänk om man kunde nollställa hjärnan ett tag?
Har iaf fått sömntabletter för lite drygt en vecka nu för att se om jag kan få lite ordentlig sömn, men samtidigt vågar jag inte ta dem om klockan blir för mycket som nu....Hon är nästan 12 och jag ska helst försöka sova i 8 tim med dem, barnen kommer att vara uppe och hoppa vid 6 tiden imorgon bitti för de somnade så illa tidigt idag efter att ha hållt igång hela dagen (vi har cyklat runt hela stan, de var jätteduktiga!!! Lukas den rackarn tyckte att vi cyklade för långsamt så efter den stora gatukorsningen cyklade han hem själv...Vad gör man? Han bara sticker iväg och hör ingenting, Oskar som inte kan cykla så fort eller bli lämnad ensam...Det var bara att lita på att Lukas faktiskt lärt sig något om allt vi tjatat om alla gånger vi har varit ute och stannar och ser upp innan han korsar någon väg, även om det är en mindre trafikerad väg med god uppsikt så måste han ändå stanna och se sig för och helst leda cykeln över gatan...) GAH! Men han fixade det galant och hittade hem alldeles själv...han börjar bli stor....Sedan lyste han som en sol när vi kom hem och han redan var hemma...Svårt att vara arg på honom då, han var ju faktiskt duktig, men han fick lova att fråga mig först nästa gång om han vill cykla i förväg....Man kan ju hoppas att han gör det...Som tur var hde de även fått jättefina nya gula reflexvästar på dagis (våra gamla har försvunnit i hanteringen...hmmm) och de västarna har de ju på sig när de cyklar så han syntes ju på långt håll...
Men men
Måste försöka sova nu, kroppen är dödstrött men tankarna/ångesten/stressen snurrar som sagt ändå.
Godnatt!
Har iaf fått sömntabletter för lite drygt en vecka nu för att se om jag kan få lite ordentlig sömn, men samtidigt vågar jag inte ta dem om klockan blir för mycket som nu....Hon är nästan 12 och jag ska helst försöka sova i 8 tim med dem, barnen kommer att vara uppe och hoppa vid 6 tiden imorgon bitti för de somnade så illa tidigt idag efter att ha hållt igång hela dagen (vi har cyklat runt hela stan, de var jätteduktiga!!! Lukas den rackarn tyckte att vi cyklade för långsamt så efter den stora gatukorsningen cyklade han hem själv...Vad gör man? Han bara sticker iväg och hör ingenting, Oskar som inte kan cykla så fort eller bli lämnad ensam...Det var bara att lita på att Lukas faktiskt lärt sig något om allt vi tjatat om alla gånger vi har varit ute och stannar och ser upp innan han korsar någon väg, även om det är en mindre trafikerad väg med god uppsikt så måste han ändå stanna och se sig för och helst leda cykeln över gatan...) GAH! Men han fixade det galant och hittade hem alldeles själv...han börjar bli stor....Sedan lyste han som en sol när vi kom hem och han redan var hemma...Svårt att vara arg på honom då, han var ju faktiskt duktig, men han fick lova att fråga mig först nästa gång om han vill cykla i förväg....Man kan ju hoppas att han gör det...Som tur var hde de även fått jättefina nya gula reflexvästar på dagis (våra gamla har försvunnit i hanteringen...hmmm) och de västarna har de ju på sig när de cyklar så han syntes ju på långt håll...
Men men
Måste försöka sova nu, kroppen är dödstrött men tankarna/ångesten/stressen snurrar som sagt ändå.
Godnatt!
onsdag 18 mars 2009
Vår?!
Åhhh vad härligt det är att solen har tittat fram, det börjar bli varmt ute, knoppar syns på träd och buskar, vissa vårblommor har slagit ut...Härligt!!!
Underbarast av allt är nog ändå att få känna solen mot ansiktet! Har varit ute och promenerat 2 dagar i sträck, någon timma varje gång. I morse vaknade jag faktiskt upp och kände mig glad och förvånansvärt pigg trots att barnen väckte mig vid 7 :)
Att jag har tillbringat de senaste dagarna med att bara sova är en annan femma. Igår sov jag mellan 10 och 14.30 trots att jag bara skulle ta en liten "powernap" hade satt klockan och allt men den fungerade inte...Idag sov jag en stund mellan 10.30 och 13.30...Tröttheten sitter i kroppen trots vitaminer, ChiSan, rosenrot och allt vad det heter...Ångest inför tentor och ogjort skolarbete finns också i bakhuvudet, men jag har dragit ner lite på kraven och bestämt mig för att skjuta på mattetentan då jag har mycket att ta igen där och eftersom jag inte har mått bra och jag är så totalt orkeslös så tänker jag satsa på att göra den andra tentan bra och sedan satsa försiktigt på att ta igen matten när det är mindre runt omkring...
Hade önskat att man kunde hitta någon magisk bot till min trötthet. Det hjälper ju inte att sova och orken och tröttheten finns där hela tiden, det är svårare att känna sig helt/ärligt glad då man alltid är slutkörd och har skuld och ångestkänslor för det mesta.
Men men, nu kommer våren, solen, värmen och så småningom ett härligt sommarlov som jag ska ta god vara på :)
Keep up the positivve thoughts! :)
Underbarast av allt är nog ändå att få känna solen mot ansiktet! Har varit ute och promenerat 2 dagar i sträck, någon timma varje gång. I morse vaknade jag faktiskt upp och kände mig glad och förvånansvärt pigg trots att barnen väckte mig vid 7 :)
Att jag har tillbringat de senaste dagarna med att bara sova är en annan femma. Igår sov jag mellan 10 och 14.30 trots att jag bara skulle ta en liten "powernap" hade satt klockan och allt men den fungerade inte...Idag sov jag en stund mellan 10.30 och 13.30...Tröttheten sitter i kroppen trots vitaminer, ChiSan, rosenrot och allt vad det heter...Ångest inför tentor och ogjort skolarbete finns också i bakhuvudet, men jag har dragit ner lite på kraven och bestämt mig för att skjuta på mattetentan då jag har mycket att ta igen där och eftersom jag inte har mått bra och jag är så totalt orkeslös så tänker jag satsa på att göra den andra tentan bra och sedan satsa försiktigt på att ta igen matten när det är mindre runt omkring...
Hade önskat att man kunde hitta någon magisk bot till min trötthet. Det hjälper ju inte att sova och orken och tröttheten finns där hela tiden, det är svårare att känna sig helt/ärligt glad då man alltid är slutkörd och har skuld och ångestkänslor för det mesta.
Men men, nu kommer våren, solen, värmen och så småningom ett härligt sommarlov som jag ska ta god vara på :)
Keep up the positivve thoughts! :)
lördag 14 mars 2009
Tänkvärt...
Sometimes people put up walls, not to keep others out, but to see who cares enough to break them down.
Love is giving someone the power to destroy you, but trusting them not to.
onsdag 11 mars 2009
Det vänder snabbt
Tänk vad allting kan vända snabbt ändå. Man är på dåligt humör en dag, men sen krävs det så lite för att man ska bli glad igen. Har fått en ny bekantskap, en gullig kille försökte lägga till mig som vän på facebooken men då fick jag ju fråga vem det var och om jag kände honom. Det gjorde jag ju såklart inte men han förklarade att han hade bott i Göteborg för 5 år sen och gärna skulle vilja ha någon att träna sin svenska med. Det lät inte så farligt och han var ganska söt så visst fick han bli min vän. Så nu sitter vi och mailar varann flera gånger om dagen och det är ju jättekul, både att lära känna en ny person och sedan att han är SÅ duktig på svenska trots att han bara bodde här i 11 månader och det var 5 år sedan!!! Här kommer en länk till ett videoklipp på youtube som ni kan få kika på! Man förstår inte ett smack av vad han säger då han pratar katalan, men det har ngt med ekonomi att göra iaf :)
http://www.youtube.com/watch?v=4qj3u-yAi6o
Han ser ju riktigt proper ut! ;) haha
Iallafall jättekul och lite annorlunda! Nu är det massor av plugg som gäller då vi har tentor 23e och 27e mars...Gaaaaaaah
http://www.youtube.com/watch?v=4qj3u-yAi6o
Han ser ju riktigt proper ut! ;) haha
Iallafall jättekul och lite annorlunda! Nu är det massor av plugg som gäller då vi har tentor 23e och 27e mars...Gaaaaaaah
söndag 8 mars 2009
Låt mig va!
Gaah är så trött på allt och alla just nu att jag bara vill krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet....Suck...Är bara trött och arg och sur just nu och det är inge kul alls...
låt mig bara va... :(
låt mig bara va... :(
lördag 7 mars 2009
Vakna upp och möta leende ögon
Mmmm
Nu menar jag inte bara busiga barnögon då,
utan vakna upp och möta någons leende ögon,
fulla med kärlek och ömhet och trygghet...En sån lyx...
finns det verkligen? på riktigt....?
Quiero ser - El canto del loco
Quiero ser la grandeza de tu vida
La tristeza compartida
Quiero ser lo que soy yo
Quiero ser un montón de horas a día
Tu pequeña fantasía tu mirada y tu motor
Quiero ser la princesa prometida
La canción que cantarías
La noche que salga el sol
Y poder meterme en tu cabecita
A ver lo que necesitas
Y saber dártelo yo
Dime si eres feliz al despertar
Que solo mirarme te hace andar
Estar así no quieres mas
Que me necesitas cerca
Y que no sientes la vida
Si no estas junto a mí
Quiero ser esa imagen revivida
Cada rato en tu sonrisa
Como en tu respiración
Quiero ser el que haga mil tonterías
Que me mires y me digas que tú estas rota de amor
Quiero ser la princesa prometida
La canción que cantarías
La noche que salga el sol
Y poder meterme en tu cabecita
A ver lo que necesitas
Y saber dártelo yo
Dime si eres feliz al despertar
Que solo mirarme te hace andar
Estar así no quieres mas
Que me necesitas cerca
Dime si eres feliz al despertar
Que solo mirarme te hace andar
Estar así no quieres mas
Que me necesitas cerca
Quiero ser la grandeza de tu vida
Un montón de horas al día
Quiero ser lo que soy yo
fredag 6 mars 2009
Slut på det roliga
förr eller senare kommer alltid verkligheten ikapp en, denna gång i form av ett spärrat kreditkort.
Jag vet det är skitkasst, men jag har legat efter med min ekonomi i snart 2 år då alla inköp har gjorts via kreditkortet för att sedan betalas som en faktura i slutet på nästföljande månad.
Detta har gjort att jag har noll koll & den 1e varje månad har jag 0 kr på banken och måste således använda det "jäkla" kreditkortet till minsta inköp...det leder i sin tur till nya räkningar och mindre kvar varje månad.
Att aldrig ha någonting över och tvärt om ibland behöv skjuta på betalningar eller låna för att få det att gå ihop har varit skit, så egentligen är jag glad att mitt kort nu är spärrat även om jag fasar för hur 17 denna och nästa månad kommer att gå. Nu står jag ju här och har inte ens 500 spänn på banken. Har tömt mitt ganska nyöppnade sparkonto för att kunna köpa mitt månadskort till tåget och har nu ca 400 kr på kortet att handla allt jag behöver handla fram till den 20e.
Sedan kommer ju alla pengar nästa månad gå åt till den faktura som mitt kreditkort kommer att skicka från förra månaden...dvs jag kommer stå där den 1a med 0 kr och ingen buffert att ta ifrån. shit!!! MEN månaden därefter kommer jag ju inte att få någon räkning från kreditkortet utan kommer så sakta kunna bygga upp en liten budget (eller är jag optimistisk nu) och faktiskt ha lite pengar kvar att röra mig med? Visst jag kommer nog få tänka några gånger extra när jag ska handla m.m. MEN jag kommer nog att få lite mer grepp om hur mkt pengar som går, jasg kommer ha ett saldo som säger att si och så mkt finns det faktiskt att använda. jag har inte någon superkredit som gör att jag eg kan köpa vad jag vill och sedan förtränga det i 60 dagar innan räkningen kommer...
Så även om det känns lite som om jag är helt strandsatt och utsatt och utblottad så känns det bra att faktiskt få bli kvitt kreditkortet. Sen är det inte så häftigt att banken fått stänga av det för mig, men det får jag väl skämmas för då, huvudsaken är att jag klarar mig över den här lilla kullen (i värsta fall få vi väl flytta hem till pappa några veckor.... ;) ) och att jag kan bli kvitt mitt beroende av krediten... blir jag det så blir jag nöjd och glad :)
Jag vet det är skitkasst, men jag har legat efter med min ekonomi i snart 2 år då alla inköp har gjorts via kreditkortet för att sedan betalas som en faktura i slutet på nästföljande månad.
Detta har gjort att jag har noll koll & den 1e varje månad har jag 0 kr på banken och måste således använda det "jäkla" kreditkortet till minsta inköp...det leder i sin tur till nya räkningar och mindre kvar varje månad.
Att aldrig ha någonting över och tvärt om ibland behöv skjuta på betalningar eller låna för att få det att gå ihop har varit skit, så egentligen är jag glad att mitt kort nu är spärrat även om jag fasar för hur 17 denna och nästa månad kommer att gå. Nu står jag ju här och har inte ens 500 spänn på banken. Har tömt mitt ganska nyöppnade sparkonto för att kunna köpa mitt månadskort till tåget och har nu ca 400 kr på kortet att handla allt jag behöver handla fram till den 20e.
Sedan kommer ju alla pengar nästa månad gå åt till den faktura som mitt kreditkort kommer att skicka från förra månaden...dvs jag kommer stå där den 1a med 0 kr och ingen buffert att ta ifrån. shit!!! MEN månaden därefter kommer jag ju inte att få någon räkning från kreditkortet utan kommer så sakta kunna bygga upp en liten budget (eller är jag optimistisk nu) och faktiskt ha lite pengar kvar att röra mig med? Visst jag kommer nog få tänka några gånger extra när jag ska handla m.m. MEN jag kommer nog att få lite mer grepp om hur mkt pengar som går, jasg kommer ha ett saldo som säger att si och så mkt finns det faktiskt att använda. jag har inte någon superkredit som gör att jag eg kan köpa vad jag vill och sedan förtränga det i 60 dagar innan räkningen kommer...
Så även om det känns lite som om jag är helt strandsatt och utsatt och utblottad så känns det bra att faktiskt få bli kvitt kreditkortet. Sen är det inte så häftigt att banken fått stänga av det för mig, men det får jag väl skämmas för då, huvudsaken är att jag klarar mig över den här lilla kullen (i värsta fall få vi väl flytta hem till pappa några veckor.... ;) ) och att jag kan bli kvitt mitt beroende av krediten... blir jag det så blir jag nöjd och glad :)
torsdag 5 mars 2009
Sova
Måste sova....Otroligt att man har samma problem dag ut och dag in....Man är jättetrött på dagen när man inte kan sova, sen på kvällen när man ska sova så kan man inte, så man sover mellan 4-6 timmar sen är man trött dagen därpå men kommer ändå inte i säng...
som nu, klockan är strax midnatt. Jag ska upp vid 6 imorron. Jag kommer nog inte somna ännu på iallafall någon/några timmar? Inte tillstymmelse till trötthet....Ska logga ur datorn nu och göra annat istället men ändå...
Skulle vilja kunna göra riktig yoga/meditation eller något, rensa alla tankar på riktigt så att man grubblar på dem en gång sen är det bra. Sen behöver man inte grubbla på dem igen...Just nu går samma tankar runt runt, ibland med några små modifikationer, men grundidén är ändå där.
Tid, skola, barn, kärlek, ekonomi, hus, städ m.m. Det bara maler och maler och maler. Ofta händer det ju smågrejjer under dagen som gör att jag sedan på kvällen kommer in på ett visst spår och för det mesta har jag inte kommit på något vettigt ens när jag somnar....troligtvis ligger jag och vänder och vrider på mina tankar även när jag sover och det kan vara en anledning till att jag ALDRIG vaknar upp och känner mig utvilad och underbar som man kunde göra när man var yngre...(föreställ dig att vakna i en skön säng, täcket och kuddara är perfekt anpassade efter din kropp, du ligger superskönt, solen strålar in genom fönstret i sängen, rummet är inte iskallt att du inte ens kan sticka ut tån utan att få ångest utan det är perfekt så du kan visst sticka ut tårna, fötterna, sträcka på dig, bara le och njuta av att du känner dig så bra och utvilad och krama täcket/kuddn en liten stund till innan du kliver upp utan stress, ångest, köldkänslor....
Åhhh jag skulle ge nästan vad som helst för att få känna den där känslan igen, uppleva en sådan morgon till... :)
som nu, klockan är strax midnatt. Jag ska upp vid 6 imorron. Jag kommer nog inte somna ännu på iallafall någon/några timmar? Inte tillstymmelse till trötthet....Ska logga ur datorn nu och göra annat istället men ändå...
Skulle vilja kunna göra riktig yoga/meditation eller något, rensa alla tankar på riktigt så att man grubblar på dem en gång sen är det bra. Sen behöver man inte grubbla på dem igen...Just nu går samma tankar runt runt, ibland med några små modifikationer, men grundidén är ändå där.
Tid, skola, barn, kärlek, ekonomi, hus, städ m.m. Det bara maler och maler och maler. Ofta händer det ju smågrejjer under dagen som gör att jag sedan på kvällen kommer in på ett visst spår och för det mesta har jag inte kommit på något vettigt ens när jag somnar....troligtvis ligger jag och vänder och vrider på mina tankar även när jag sover och det kan vara en anledning till att jag ALDRIG vaknar upp och känner mig utvilad och underbar som man kunde göra när man var yngre...(föreställ dig att vakna i en skön säng, täcket och kuddara är perfekt anpassade efter din kropp, du ligger superskönt, solen strålar in genom fönstret i sängen, rummet är inte iskallt att du inte ens kan sticka ut tån utan att få ångest utan det är perfekt så du kan visst sticka ut tårna, fötterna, sträcka på dig, bara le och njuta av att du känner dig så bra och utvilad och krama täcket/kuddn en liten stund till innan du kliver upp utan stress, ångest, köldkänslor....
Åhhh jag skulle ge nästan vad som helst för att få känna den där känslan igen, uppleva en sådan morgon till... :)
söndag 1 mars 2009
jag?
Hmm jag känner mig i ett stadium av icke existens...Jag vet inte hur jag ska förklara...Jag står lixom still, försvinner in i en tankevärld tillsammans med musiken som strömmar ur högtalarna i datorn. Världen snurrar på men jag står still? Jag vet inte ens vad jag tänker på jag bara är men utan att göra något vettigt.
Jag vill komma ur denna bubbla, bli mer närvarande, ägna mer tid med barnen, ha det finare hemma men vet inte riktigt hur man gör för att ta sig upp...
Jag vill komma ur denna bubbla, bli mer närvarande, ägna mer tid med barnen, ha det finare hemma men vet inte riktigt hur man gör för att ta sig upp...
lördag 28 februari 2009
OTROLIGT!
Coach, stöd, pepp, chaufför, alltiallo...KARIN!!!
Janet med en otrolig röst!!! WOW
Kim på scen, har faktiskt en fantastisk röst
scenen
Lite av publiken med Anders Bagge i mitten
Now or Never, ge järnet Thomas!!!
Bagge får syn på Thomas för första gången, detta FÖRE uppträdandet
Uppladdning inför....vi chillar på ett fik...
Utanför lokalen, bredvid postern med Kim och Janet...
Jag gjorde det...jag körde T till Åre för hans audition...och jävlar vad bra det gick för honom, Anders Bagge var lyrisk och gav kritik som "du är bara en hitlåt ifrån att lyckas" "jag gillar allt om dig, din stil, din röst, din längd etc." Är övertygad om att Anders och CO kommer att se till att han lyckas nu när de fått händerna om honom. Han ska åka till Anders studio och de ska snacka lite sound och så, men Anders har redan idéer om att han tillsammans med the script (!) skriver Thomas första singel....Det är inte några småsaker.....Är helt överväldigad och kan inte ens förstå hur T borde känna sig...
WOW
Iallafall
Bilresan var en tur på ca 10 timmar (inte 13 som det stod på nätet) VI blev glada båda två när vi såg att GPSen sa att vi skulle vara framme redan kl. 07 och inte 13-14 som vi beräknat...
Vi hade trevligt i bilen, pratade om lite allt möjligt etc. Sen satte han sig i baksätet och började repa lite...JAg har ju aldrig tyckt att låten som han tillslut framförde var något att haoch det sa jag åxå. Tillexempel hade "cannonball" varit ett mer publikvänligt alternativ. Men som han sa så var han ju helt säker på sin cover av Vienna (the Fray) och ville kunna gå ut på scen och göra ett självsäkert intryck och kunna vara med "närvarande" på scen, med kontakt med publiken m.m. och det kunde jag ju hålla med om att det var viktigt så jag satte igång och lyssna igenom VAD som gjorde att låten blev så tråkig...fick även höra originalet som faktiskt inte alls är så illa...men som då har piano komp och lite annan sångröst...
Iallafall, jag kom fram till en hel del småsaker som han fick ändra på. Ta i mer från början och lixom sjunga hela sången, få det att hända något och inte bara vara så platt. Han fick även artikulera mycket tydligare, speciellt de första två verserna som gör att den blir lite "gnällig". Alldeles innan gigget kom han även på att han kunde korta introt en runda så det blev hälften så långt och det sa jag att det var nog en bra idé för att då händer det något direkt och man står inte bara å väntar. Sedan tog ju gitarren över alldeles för mkt i bilen så han fick spela lite tystare så att rösten hördes mer och det lät åxå bättre, och det var ungefär det som kom fram med mikrofon och högtalare sedan, rösten lyftes fram på ett helt annat sätt och musiken lät toppen i högtalarna. Iallafall, det var mkt fram och tillbaka, jag var ,och är fortfrande för den delen, övertygad om att Cannonball hade gått hem precis lika bra, den suger tag i åhöraren direkt och han gör en cover som är bättre än damien rice själv. Den kommer nog fortsätta vara min favorit, och han körde även den några gånger men hade ju inte hela texten så fast i huvudet m.m. Men han funderade ju åxå lite fram och tillbaka på om hans låtval var det rätta. Efter soundcheket i Åre sa ju även t.ex. Kim att låten är ju lite som den är men att annars lät det ju bra (soundchecket lät bra men var samtidigt ganska platt och där blev jag full med undran, men var på honom med att artikulera mer och ta i lite mer...) Iallafall tillbaka till roadtripen
Det var många timmar i bil och många småstopp för att stanna och hoppa & röra sig eller kissa. Det blev ävan någon liten felkörning men på det hela gick det ganska bra. Dock var ju alla nerver på topp och ingen av oss fick i oss så mkt mat och han skulle ju inte sova utan hålla mig sällskap (vilken gentleman ;) )
Så väl framme så körde vi inte fel men vi visste ju inte vart vi var eller hur vi skulle komma till Åre men GPSen visade på typ 3,5 mil kvar eller så så då stannade vi för att sova. Det var redan ljust ute och klockan var väl ca 8? Ute var det -15 grader!!! Hursom helst, efter lite om och men slumrade vi väl till en liten stund men det blev snabbt skitkallt i bilen. Min mage var i helt uppror efter att inte h sovit mer än 3 timmar under föregående dag och ca 5 under föregående natt. eller 3 timmar på 24 tim...
Iallafall vi fick hjälp att hitta till Åre och ankom vid ca 10 tiden? Hittade inte till rätt ställe (vi var nu vana vid felkörningar) Men sov en stund till i bilen, tills producenten eller vad han var ringde för att berätta att det inte var holidayclub utan country club (vi hade bara hittat ngt som hette holday club och slängt iväg ett sms) Vi sov kanske i 1½ timme där i bilen. Ute hade det varit halv storm och bilen var rätt översnöad. Det var som vanligt svinkallt. Magen var fortfarande inget vidare och jag mådde riktigt riktigt illa. T hade tydligen ungefär samma problem... Iallafall klockan var ju 12 halv ett så vi bestämde oss för att byta om och sedan leta rätt på stället vi skulle vara. ta det lite lugnt, kanske äta något och så. Jag blev lite bättre efter besöket på en riktig toalett, men kände inte för att äta, jag var fortfarande i gungning typ. IAllafall skitsnygg och fixade åkte vi och letade rätt på stället, det fanns självklart inga p-platser i närheten så vi for omrking och letade p-platser en bra stund innan vi ställde oss på stationen.
T fick i sig några öl för att lugna sina nerver och det fungerade jättebra...(jag avstod eftersom jag skulle köra...tyvärr, vet dock inte om jag hade fått i mig ngn öl heller) Vi promenerade till stället och ställde av hans gitarr och sen gick vi och slappade på ett fik ett tag. jag tog coca cola. vid 15.30 var det soundchek
Det var åxå en cool känsla, kliva in där på ett tomt dansgolv med en scen där Janet och Kim från Tv lixom springer omkring och lullar och säger hej etc...
Tydligen är en kompis till T bästa kompis med Janet och har pratat mycket om honom inför henne så hon blev ju jätteglad att träffa honom.
Iallafall alla körde avr sin åt och det var ju astufft att bara få vara där....en så helt avlägsen värld....som jag absolut inte har någon möjlighet att komma i närheten av, mina talanger ligger inte åt det hållet, men som plötsligt T står mitt upp i och är redo att kliva in för att bli sveriges nästa stjärnskott...Med Anders Bagge i ryggen är det svårt att gå ouppmärksammad förbi... Samtidigt är jag jättenyfiken och hade gärna hängt på som igår kväll, lixom vid sidan av och bara iakta, peppa och coacha. Men men han kommer ju att segla iväg och jag vet inte ens om vi kommer att ses igen.
Det var en väldigt lugn hemfärd, han somnade ganska snart och vid halv tolv var ajg tvungen att stanna bilden för att sova jag med. Sov 1½ timme sedan fick han ta ratten en stund. Han behövde få tankarna på något annat och mitt upp i allt detta när han lixom har gjort grovjobbet och den svåra biten som väldigt få klarar så är han ändå negativ och osäker på om det är sant. Iofs är det förståerligt att man inte inser att det är sant, allting är så otroligt stort. Jag har svårt att ta till mig det och då drabbar det inte ens mig...!!! Men som utomstående observatör känner jag ju på mig att han kommer att gå långt, Anders kommer att ge honom det an behöver för att lyckas och han kommer att bli känd, hans röst har en otrolig potencial, han kommer att få jobba hårt men han kommer att lyckas. Det har jag inga tvivel om.
Det blev ett härligt slut på vår historia även om vi faktiskt inte pratade om oss överhuvudtaget. Jag är jätteglad att jag följde med och fick uppleva allt detta så nära. HElt otroligt! WOW jag är nog lite chockad jag med... :)
Gå nu in och kolla www.madeinsweden.se De bör ganska snart lägga upp hans videoklipp från auditionen samt mer info om vad som händer honom :)
torsdag 26 februari 2009
spontanitet
Håhå jaja vad det är härligt att vara lite spontan! ;)
Hjälp hur ska detta gå? Jag blir dödtrött bara jag tänker på det.
Å andra sidan känner jag att jag har alltid haft några vänner som ställt upp med det där lilla extra för mig samtidigt som jag kanske inte har kunnat hjälpa dem tillbaka på samma sätt, så jag passar på att göra något bra för någon jag bryr mig om som kanske i sin tur en dag kan hjälpa någon annan...Lite trevlig tanke är det ju...Sen ska jag ha skitskoj åxå. Vimmelfotograf typ... :)
Ikväll 21.00 är det avfärd... Zzzzzzzzzz
Hjälp hur ska detta gå? Jag blir dödtrött bara jag tänker på det.
Å andra sidan känner jag att jag har alltid haft några vänner som ställt upp med det där lilla extra för mig samtidigt som jag kanske inte har kunnat hjälpa dem tillbaka på samma sätt, så jag passar på att göra något bra för någon jag bryr mig om som kanske i sin tur en dag kan hjälpa någon annan...Lite trevlig tanke är det ju...Sen ska jag ha skitskoj åxå. Vimmelfotograf typ... :)
Ikväll 21.00 är det avfärd... Zzzzzzzzzz
WOW
Han ska faktiskt få en ärlig chans, han ska spela upp inför ANders & Laila i Made in Sweden. (jag vet inte om det kommer från att jag skickade ett mail om detta till honom med en länk efter att ha varit i kontakt med dem...) Iallafall det är ju jättekul, men han ska uppträda i Åre! Det är typ 13 tim dit i bil/buss...1 tim och 50 min med flyg men flyg går bara tors och sön...Inte fans det några bra resor, så han undrade om jag kunde köra (självklart jag har ju ingenting bättre för mig) Fast det hade varit skitkul att följa med och få träffa anders och Laila och få se honom göra ett performace live...Sen hade det varit trevligt med en roadtrip där man kan bara tjöta skit åxå. Vill inte strula till det med honom igen men fortfarande visa honom att han kan ha fel typ. Sen skulle iallafall jag ha tyckt att det va skitskönt att ha med mig någon på ett sådant äventyr...Men jag har ju två småsjuka barn hemma och ingen barnvakt. sen har jag ju egentligen andra planer på fredagen åxå så det hela är lite av en dum idé, men ändå lite typiskt mig...hmmm...jag ska iaf höra med mamma imorron så får vi se vad hon säger... men jag tror att det blir lite svårt som sagt...
I vilket fall som helst så är det ju skitkul att han får komma iväg på detta och jag kan bara HOPPAS att hans humör håller för att göra ett gott intryck...och att han itne stressar upp sig för att det blev krångligt å dyrt å ta sig dit...
I vilket fall som helst så är det ju skitkul att han får komma iväg på detta och jag kan bara HOPPAS att hans humör håller för att göra ett gott intryck...och att han itne stressar upp sig för att det blev krångligt å dyrt å ta sig dit...
onsdag 25 februari 2009
Sjuk...igen
Ja usch...
Inget roligt med å vara sjuk, ha sjuka barn, vara trött och seg...
Igår åkte jag bara fram och tillbaka till Skövde för på tåget dit ringer dagis och säger att Oskar har kräkts. Då är det 40 min väntan på ett försenat tåg, ca 40 min tågresa, 20 min i skövde när man hann springa bort till skolan och kolla läget med läraren, sedan 50 min tåg hem (de körde snabbare dit eftersom de var så försenade, dock fick alla åka i första klass det var lite kul) Så vad blir detta? 90 min på tåget och 60 min väntan, 2½ timma på ingenting. Sen hade jag tur att mamma var "ledig" så hon kunde hämta på dagis innan jag hann hem och eftersom Oskar inte var urdålig kunde jag även åka och storhandla så att vi slipper stressen över att det inte finns någon mat hemma när barnen är sjuka. Såhär i efterhand har jag kommit på att de äter ju nästan ingenting så det var lite överdrivert det där med att det skulle finnas mat hemma, men vi fick hem lite proviva juice och actimel och andra supergrejjer för magen och imunförsvaret. Frukt och grönsaker har vi åxå i mängder (i kväll vankas det hemmalagad tomatsoppa....mmmmmm) Tja som sig bör efter en storhandling är förråden ganska ladadde att klara det mesta den närmsta tiden...
Har tillslut gått och blivit kär i ett klädmärke...DESIGUAL...Jag upptäckte det för många år sedan i Málaga men hade på den tiden inte heller råd att unna mig ngt ur den butiken så det föll lite i glömska, men så fick jag en present av min vännina i spanien och det var ett par coola byxor och en helt underbar t-shirt. ag blev kär vid första ögonkastet, den är underbar!!! Sedan googlade jag efter mer och det skulle jag inte ha gjort för nästa gång jag har pengar över kommer inte HM att få ett öre utan det blir specialbeställning från tyskland eller spanien direkt...WOW!!!
Inget roligt med å vara sjuk, ha sjuka barn, vara trött och seg...
Igår åkte jag bara fram och tillbaka till Skövde för på tåget dit ringer dagis och säger att Oskar har kräkts. Då är det 40 min väntan på ett försenat tåg, ca 40 min tågresa, 20 min i skövde när man hann springa bort till skolan och kolla läget med läraren, sedan 50 min tåg hem (de körde snabbare dit eftersom de var så försenade, dock fick alla åka i första klass det var lite kul) Så vad blir detta? 90 min på tåget och 60 min väntan, 2½ timma på ingenting. Sen hade jag tur att mamma var "ledig" så hon kunde hämta på dagis innan jag hann hem och eftersom Oskar inte var urdålig kunde jag även åka och storhandla så att vi slipper stressen över att det inte finns någon mat hemma när barnen är sjuka. Såhär i efterhand har jag kommit på att de äter ju nästan ingenting så det var lite överdrivert det där med att det skulle finnas mat hemma, men vi fick hem lite proviva juice och actimel och andra supergrejjer för magen och imunförsvaret. Frukt och grönsaker har vi åxå i mängder (i kväll vankas det hemmalagad tomatsoppa....mmmmmm) Tja som sig bör efter en storhandling är förråden ganska ladadde att klara det mesta den närmsta tiden...
Har tillslut gått och blivit kär i ett klädmärke...DESIGUAL...Jag upptäckte det för många år sedan i Málaga men hade på den tiden inte heller råd att unna mig ngt ur den butiken så det föll lite i glömska, men så fick jag en present av min vännina i spanien och det var ett par coola byxor och en helt underbar t-shirt. ag blev kär vid första ögonkastet, den är underbar!!! Sedan googlade jag efter mer och det skulle jag inte ha gjort för nästa gång jag har pengar över kommer inte HM att få ett öre utan det blir specialbeställning från tyskland eller spanien direkt...WOW!!!
tisdag 24 februari 2009
lite blandat
Jaha så har man haft födelsedag då...hmm...lite lite smått börjar nog ålderskrisen näsrma sig...inte så långt kvar till 30 och vad har jag gjort med alla mina glada 20-tal? jo jag har ju fått barn, men sen har allt annat lixom försvunnit? Kan jag lista 10 super roliga saker jag har gjort förutom att få barn? Saker som jag alltid föreställt mig att detta ska jag göra innan 30 typ... (okej jag har ltie tid på mig men det ser ju inte så ljust ut ändå)
JAg vet inte, men det känns som om de allra flesta dagarna bara rullar förbi för att de måste, ytterligare en dag at ta sig igenom istället för att man ska se fram emot att åhh idag är en ny dag....
Jag känner inte att jag hinner ge dagarna så mycket värde då jag har fullt upp med att stressa mig själv, ha konstant dåligt samvete och alltid känna mig otillräcklig. Det är klart att det blir lite svårt att se saker å ting på den ljusa sidan när tankarna snurrar kring ren överlevnad (ekonomiskt, psykiskt, fysiskt...)
Viss finns det dagar som är riktigt guldkorn, när man faktiskt tar sig tiden att göra det där man ville, när man kopplar bort allt annat och bara njuter av stunden. Sen att det ofta bryts av att något av barnen blir på dåligt humör och jag, troligtvis på grund av stress/sömnbrist/annat som inte har mkt tålamod när jag är trött blir på ännu sämre humör och det roliga blev istället något ganska jobbigt, är en annan femma. Men utflykterna/miniäventyren/historierna som spelas upp hemma då och då/kommentarerna/kramarna/pussarna/lekarna....varför minns man inte dem mer än lite vagt?
Varför måste jag bli så trött för så lite?
jaja nu är det iallafall kurering, hemma ytterligare en vecka från skolan då oskar kräkts på dagis. (ytterligare ett stressmoment, skolan, jag har missat en hel del denna läsperioden och känner mig uppriktigt orolig...)
Vi kan ju hoppas att de sköna vädret håller i sig så att man kan få lite ny ernergi och ork av att vara ute och ha det skönt. (slipper basillerna föröka sig inomhus-hemma)
:)
JAg vet inte, men det känns som om de allra flesta dagarna bara rullar förbi för att de måste, ytterligare en dag at ta sig igenom istället för att man ska se fram emot att åhh idag är en ny dag....
Jag känner inte att jag hinner ge dagarna så mycket värde då jag har fullt upp med att stressa mig själv, ha konstant dåligt samvete och alltid känna mig otillräcklig. Det är klart att det blir lite svårt att se saker å ting på den ljusa sidan när tankarna snurrar kring ren överlevnad (ekonomiskt, psykiskt, fysiskt...)
Viss finns det dagar som är riktigt guldkorn, när man faktiskt tar sig tiden att göra det där man ville, när man kopplar bort allt annat och bara njuter av stunden. Sen att det ofta bryts av att något av barnen blir på dåligt humör och jag, troligtvis på grund av stress/sömnbrist/annat som inte har mkt tålamod när jag är trött blir på ännu sämre humör och det roliga blev istället något ganska jobbigt, är en annan femma. Men utflykterna/miniäventyren/historierna som spelas upp hemma då och då/kommentarerna/kramarna/pussarna/lekarna....varför minns man inte dem mer än lite vagt?
Varför måste jag bli så trött för så lite?
jaja nu är det iallafall kurering, hemma ytterligare en vecka från skolan då oskar kräkts på dagis. (ytterligare ett stressmoment, skolan, jag har missat en hel del denna läsperioden och känner mig uppriktigt orolig...)
Vi kan ju hoppas att de sköna vädret håller i sig så att man kan få lite ny ernergi och ork av att vara ute och ha det skönt. (slipper basillerna föröka sig inomhus-hemma)
:)
fredag 20 februari 2009
musik
vad hade livet varit utan musik?
De senaste veckorna har jag upptäckt så mkt underbar musik att det inte är klokt....
Har haft en ganska skum dag...den började ju ganska tråkigt, men det blev en riktigt trevlig kväll sedan. Jag har fått en helt ny killkompis som kan få mig att vrida mig av skratt. En gammal kompis från Spanien (2000) tjoade till och sa hej. Vi har inte pratats vid på över ett år och inte setts iallafall på 5 år. Många roliga minnen och skratt kom det ur det samtalet åxå. Sedan Jessika som ska ta hand om mig på lördagnatt som troligtvis kommer vara den värsta natten...hennes skämt om störrebil fick mig åxå att skratta högt, sedan Christer med fler skämt och härliga kommentarer. mitt upp i alltihopa ringer Madde som ska ta hand om mig NÄSTA helg :) och vi tjötar. Sen har jag köpt mig en resa till Oslo, madde och Marianos födelsedagskalas. :) Kände bara att det är lika bra att köpa biljetten så att det blir av... :) Sen har faktiskt thomas hört av sig 2 ggr (lite skumt att han på 4 veckor typ aldrig tagit initiativet till en chatt eller så och nu 2 ggr på typ en timme) Första gången ang. att jag åker till Oslo. undrade vad jag skulle göra där och när och så... jag skojade lite med honom men vet inte om det uppskattades... senare bad han om ursäkt för att han orsakat den tråkiga delen av min dag (efter att jag ändrat min status på facebook till "Karin efter regn kommer solsken, intressant dag minst sagt! lite tråkigheter och mycket roligheter" sen loggade han ut direkt så jag svarade honom på msn att det inte var så illa, han har ju gett mig många solglimtar de andra dagarna :) sen sa jag åt honom att sluta upp med att ha dåligt samvete, jag är ju inte arg på honom och han har ju faktiskt varit ärlig och öppen hela tiden...Men lite skumt kändes det att han tog kontakt så snart...Men han har nog bara dåligt samvete...jaja det kan han väl ha...hör han av sig igen ska jag säga att jag blev riktigt sårad för att han klassar ner mig till en mindre värd människa för att jag har barn...då lär han få RIKTIGT dåligt samvete, men å andra sidan är det sant...det är ju det som gör ont...
Jaja sovadags för länge sen....tusen tack alla ni som fått mig att le och skratta idag :) det har varit underbart mitt i allt kaos! :)
De senaste veckorna har jag upptäckt så mkt underbar musik att det inte är klokt....
Har haft en ganska skum dag...den började ju ganska tråkigt, men det blev en riktigt trevlig kväll sedan. Jag har fått en helt ny killkompis som kan få mig att vrida mig av skratt. En gammal kompis från Spanien (2000) tjoade till och sa hej. Vi har inte pratats vid på över ett år och inte setts iallafall på 5 år. Många roliga minnen och skratt kom det ur det samtalet åxå. Sedan Jessika som ska ta hand om mig på lördagnatt som troligtvis kommer vara den värsta natten...hennes skämt om störrebil fick mig åxå att skratta högt, sedan Christer med fler skämt och härliga kommentarer. mitt upp i alltihopa ringer Madde som ska ta hand om mig NÄSTA helg :) och vi tjötar. Sen har jag köpt mig en resa till Oslo, madde och Marianos födelsedagskalas. :) Kände bara att det är lika bra att köpa biljetten så att det blir av... :) Sen har faktiskt thomas hört av sig 2 ggr (lite skumt att han på 4 veckor typ aldrig tagit initiativet till en chatt eller så och nu 2 ggr på typ en timme) Första gången ang. att jag åker till Oslo. undrade vad jag skulle göra där och när och så... jag skojade lite med honom men vet inte om det uppskattades... senare bad han om ursäkt för att han orsakat den tråkiga delen av min dag (efter att jag ändrat min status på facebook till "Karin efter regn kommer solsken, intressant dag minst sagt! lite tråkigheter och mycket roligheter" sen loggade han ut direkt så jag svarade honom på msn att det inte var så illa, han har ju gett mig många solglimtar de andra dagarna :) sen sa jag åt honom att sluta upp med att ha dåligt samvete, jag är ju inte arg på honom och han har ju faktiskt varit ärlig och öppen hela tiden...Men lite skumt kändes det att han tog kontakt så snart...Men han har nog bara dåligt samvete...jaja det kan han väl ha...hör han av sig igen ska jag säga att jag blev riktigt sårad för att han klassar ner mig till en mindre värd människa för att jag har barn...då lär han få RIKTIGT dåligt samvete, men å andra sidan är det sant...det är ju det som gör ont...
Jaja sovadags för länge sen....tusen tack alla ni som fått mig att le och skratta idag :) det har varit underbart mitt i allt kaos! :)
torsdag 19 februari 2009
onsdag 18 februari 2009
luras
Gud vad jag går å lurar mig själv!!!
Det är ju SJÄLVKLART att jag vill ha någon att hålla om älska och älskas utav. JAg är bara lite osäker på att jag vet vad jag egentligen vill eller om jag bara låter mig styras av en varm go mjuk famn...
Men jag ska ju inte gå å lura mig själv och säga att det kvittar vad som händer och att jag har det lika bra själv...För jag känner mig ju MYCKET gladare bara av att ha varit ute och dejtat ett par gånger, få lite uppmärksamhet och närhet och en hel del skratt. Det har varit jättenice och det är klart att jag inte vill att det ska ta slut och att jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett bra sätt. Sen är jag ju så jäkla envis åxå att det inte är bra för mig. Det blir lätt så att jag "tar mig an" ett fall...ofta hopplösa sådana...gäller både djur och människor...jag vet inte varför men de hamnar väldigt ofta i min väg och tyr sig till mig. Sen om det blir ngt bättre vet jag inte men min kontakt med dessa har alltid varit väldigt speciell. Fast jag får väl erkänna att djur är enklare...troligtvis för att de är ärligare och utan så mkt krusiduller. Du får förtjäna deras förtroende, när många ger upp så ser jag ändå det där bra i dem. Lite samma sak med människor. De som inte ser någonting bra med sig själva alls, hittar jag ofta deras speciella talang och låter dem få upp ögonen för detta. Egentligen tror jag bara att det handlar om att bli sedd och acepterad för den man är, det är lätt att bara gå förbi och inte orka försöka. Speciellt när någon inte visar vilja på att förändra något. Men jag tror att alla längtar vi efter någon slags kontakt, närhet även om vi kanske gör som jag, ljuger för oss själva till vi tror på det eller känner att det är så hopplöst att man slutar försöka...
Hur som helst...men ska inte ljuga för sig själv och det finns gott i alla människor. Ofta är det lättare att bara se brister och fel än att värdera de goda sidorna. Kanske skulle vi bara stanna upp och försöka att bara berömma positiva saker hos vänner, familj etc. Alla mår ju bra av att höra att de är bra på något. Det man är dålig på eller har svårt för vet man oftast redan om själv...
Det är ju SJÄLVKLART att jag vill ha någon att hålla om älska och älskas utav. JAg är bara lite osäker på att jag vet vad jag egentligen vill eller om jag bara låter mig styras av en varm go mjuk famn...
Men jag ska ju inte gå å lura mig själv och säga att det kvittar vad som händer och att jag har det lika bra själv...För jag känner mig ju MYCKET gladare bara av att ha varit ute och dejtat ett par gånger, få lite uppmärksamhet och närhet och en hel del skratt. Det har varit jättenice och det är klart att jag inte vill att det ska ta slut och att jag ska göra mitt bästa för att det ska lösa sig på ett bra sätt. Sen är jag ju så jäkla envis åxå att det inte är bra för mig. Det blir lätt så att jag "tar mig an" ett fall...ofta hopplösa sådana...gäller både djur och människor...jag vet inte varför men de hamnar väldigt ofta i min väg och tyr sig till mig. Sen om det blir ngt bättre vet jag inte men min kontakt med dessa har alltid varit väldigt speciell. Fast jag får väl erkänna att djur är enklare...troligtvis för att de är ärligare och utan så mkt krusiduller. Du får förtjäna deras förtroende, när många ger upp så ser jag ändå det där bra i dem. Lite samma sak med människor. De som inte ser någonting bra med sig själva alls, hittar jag ofta deras speciella talang och låter dem få upp ögonen för detta. Egentligen tror jag bara att det handlar om att bli sedd och acepterad för den man är, det är lätt att bara gå förbi och inte orka försöka. Speciellt när någon inte visar vilja på att förändra något. Men jag tror att alla längtar vi efter någon slags kontakt, närhet även om vi kanske gör som jag, ljuger för oss själva till vi tror på det eller känner att det är så hopplöst att man slutar försöka...
Hur som helst...men ska inte ljuga för sig själv och det finns gott i alla människor. Ofta är det lättare att bara se brister och fel än att värdera de goda sidorna. Kanske skulle vi bara stanna upp och försöka att bara berömma positiva saker hos vänner, familj etc. Alla mår ju bra av att höra att de är bra på något. Det man är dålig på eller har svårt för vet man oftast redan om själv...
Hmmm
tycker att vänta är oerhört tråkigt....blä....
sista veckorna av graviditeten, i matkön när endast din kö verkar stå still och du har skrikiga ungar som bara inte orkar vara i affären 1 minut till, väntan på resultat efter tentor, när man var mindre så var väntan på julafton och jultomten en pina....
Det är riktigt riktigt tråkigt och okreativt att bara vänta...Svårt att låta bli att tänka på det är det åxå och ju mer man tänker på dessto saktare går tiden...*suck*
Är redo inför ett möte med T, har åxå insett att det inte är hela världen och att jag inte riktigt orkar med att övertala någon varför just jag är bäst. Orkar inte vara den som hela tiden ska dra och fixa saker och ting... Men men, ett snack där han får lägga korten på bordet och jag berättar min historia och min syn på saken. Sen får det nog vara upp till honom, jag har lixom annat för mig än att gå å grubbla på vad han vill eller inte eller vad han behöver för uppmuntran...måste lära mig att sluta med sånt där. Visst är det bra att vara empatisk och kunna sätta sig in i andra människors situationer, men det får ju ha en gräns...
Jag måste ju tillåta mig själv att sätta mig i främsta rummet och låta honom sätta mig i främsta rummet, annars börjar vi ju fel från början ;)
Näh, jag vet inte..idag känner jag mig som sagt lite kraftlös och utan vilja att faktiskt försöka få honom att komma tillrätta med sitt velande.
Iofs så ändras säkert allt det där när man väl ser honom, men det är ju en annan femma... :)
sista veckorna av graviditeten, i matkön när endast din kö verkar stå still och du har skrikiga ungar som bara inte orkar vara i affären 1 minut till, väntan på resultat efter tentor, när man var mindre så var väntan på julafton och jultomten en pina....
Det är riktigt riktigt tråkigt och okreativt att bara vänta...Svårt att låta bli att tänka på det är det åxå och ju mer man tänker på dessto saktare går tiden...*suck*
Är redo inför ett möte med T, har åxå insett att det inte är hela världen och att jag inte riktigt orkar med att övertala någon varför just jag är bäst. Orkar inte vara den som hela tiden ska dra och fixa saker och ting... Men men, ett snack där han får lägga korten på bordet och jag berättar min historia och min syn på saken. Sen får det nog vara upp till honom, jag har lixom annat för mig än att gå å grubbla på vad han vill eller inte eller vad han behöver för uppmuntran...måste lära mig att sluta med sånt där. Visst är det bra att vara empatisk och kunna sätta sig in i andra människors situationer, men det får ju ha en gräns...
Jag måste ju tillåta mig själv att sätta mig i främsta rummet och låta honom sätta mig i främsta rummet, annars börjar vi ju fel från början ;)
Näh, jag vet inte..idag känner jag mig som sagt lite kraftlös och utan vilja att faktiskt försöka få honom att komma tillrätta med sitt velande.
Iofs så ändras säkert allt det där när man väl ser honom, men det är ju en annan femma... :)
tisdag 17 februari 2009
mår illa
Usch
har mått illa hela natten, som åksjuka ungefär, ett illamående som hänger över mig hela tiden och som då å då skickar iväg en till toaletten för att hulka sig lite grann...
Kan det vara något jag ätit? Eller är det så att mina nerver är så totalt förstörda att jag får ångestattacker för ingenting? Eller tja, ingenting och ingenting, men jag tror inte att det behöver vara så illa som det kändes igår.
Han är rädd för att det inte finns ngt att bygga på, ingenting att uppleva. Han har tydligen barnen konstant i tankarna. Jag MÅSTE prata vett med honom. det är väl klart att vi har ngt att bygga upp? Vi är två främmande människor som möts, ska lära känna varann etc. OM vi skulle vilja skaffa barn så gör man ju det åxå och det kommer bli precis lika speciellt om inte mer eftersom det inte är samma sak, samma karl, samma situation och inte heller samma barn....Jag vet inte hur jag ska förklara det för honom....tror att hans rädslor bygger på att jag kan detta och har gjort det och har fullt upp med mina typ. Att han inte får samma "lugn"...+ sorgen då över att det inte blir första gången för mig...gaaah
mår iallafall riktigt illa, världen svajjar....Samtidigt känner jag att jag BORDE komma iväg på denna fikan då vi faktiskt behöver prata, jag måste få förstå vad som tynger honom så....
------------------- lite senare --------------------
Han ställde in fikan 10 min innan jag skulle till tåget. Han har ont i huvudet och mår inte bra...
Jag slapp erkänna att jag mår skit ;p
Iallafall, vill få tid att prata med honom, reda ut lite saker och ting och se hur långt han är redo att gå...eller avsluta alltihopa om det inte funkar för honom. Men inte bara massa vänta vänta vänta....Vill ha lite aktion! :)
har mått illa hela natten, som åksjuka ungefär, ett illamående som hänger över mig hela tiden och som då å då skickar iväg en till toaletten för att hulka sig lite grann...
Kan det vara något jag ätit? Eller är det så att mina nerver är så totalt förstörda att jag får ångestattacker för ingenting? Eller tja, ingenting och ingenting, men jag tror inte att det behöver vara så illa som det kändes igår.
Han är rädd för att det inte finns ngt att bygga på, ingenting att uppleva. Han har tydligen barnen konstant i tankarna. Jag MÅSTE prata vett med honom. det är väl klart att vi har ngt att bygga upp? Vi är två främmande människor som möts, ska lära känna varann etc. OM vi skulle vilja skaffa barn så gör man ju det åxå och det kommer bli precis lika speciellt om inte mer eftersom det inte är samma sak, samma karl, samma situation och inte heller samma barn....Jag vet inte hur jag ska förklara det för honom....tror att hans rädslor bygger på att jag kan detta och har gjort det och har fullt upp med mina typ. Att han inte får samma "lugn"...+ sorgen då över att det inte blir första gången för mig...gaaah
mår iallafall riktigt illa, världen svajjar....Samtidigt känner jag att jag BORDE komma iväg på denna fikan då vi faktiskt behöver prata, jag måste få förstå vad som tynger honom så....
------------------- lite senare --------------------
Han ställde in fikan 10 min innan jag skulle till tåget. Han har ont i huvudet och mår inte bra...
Jag slapp erkänna att jag mår skit ;p
Iallafall, vill få tid att prata med honom, reda ut lite saker och ting och se hur långt han är redo att gå...eller avsluta alltihopa om det inte funkar för honom. Men inte bara massa vänta vänta vänta....Vill ha lite aktion! :)
måndag 16 februari 2009
ajdå
Vi är tillbaka på ruta ett...rädslorna...
Har mkt svårt att sätta mig in i den situationen. Eller?
Hur skulle jag reagera på att träffa ngn som har 2 barn som bor hos sig jämt? Speciellt om jag INTE har barn själv? Skulle jag åxå känna det om någon slags förlust? Som att jag förlorar en egen dröm? Genom att inte få uppleva när min partner blir pappa för första gången?
Var inte det ett sådant sting av avundsjuka jag kände när sergio berättade att han skulle bli pappa?
Är det något som går att komma över? troligtvis, för att varje graviditet och förlossning och barn är så fantastiska. Kan han dessutom ge mig en sådan graviditet som jag alltid drömt om, en där jag inte behöver stå ensam och kämpa och låtsas vara stark...så ger han mig ju så mycket mer tillbaka än vad han någonsin anar...
Men hjälp, tycker jättesynd om honom och ännu mera synd om mig själv och jag vill inte att han ska ge upp...
Har mkt svårt att sätta mig in i den situationen. Eller?
Hur skulle jag reagera på att träffa ngn som har 2 barn som bor hos sig jämt? Speciellt om jag INTE har barn själv? Skulle jag åxå känna det om någon slags förlust? Som att jag förlorar en egen dröm? Genom att inte få uppleva när min partner blir pappa för första gången?
Var inte det ett sådant sting av avundsjuka jag kände när sergio berättade att han skulle bli pappa?
Är det något som går att komma över? troligtvis, för att varje graviditet och förlossning och barn är så fantastiska. Kan han dessutom ge mig en sådan graviditet som jag alltid drömt om, en där jag inte behöver stå ensam och kämpa och låtsas vara stark...så ger han mig ju så mycket mer tillbaka än vad han någonsin anar...
Men hjälp, tycker jättesynd om honom och ännu mera synd om mig själv och jag vill inte att han ska ge upp...
dilemma
hmmelihmmm
Tror att jag har nämt det förut men det kanske får nämnas igen...den här pojken är URUSEL på att svara på sms och email.
Försöker få till en "sista minuten" dejt imorrn, och skickade ett mail vid tre tiden. Han HAR sett det är jag nästan säker på, men han har inte svarat. NU är han säkert på träning och sådär och jag funderar på att gå å lägga mig. Så om han nu funderar på att svara ikväll så kommer jag ju inte se det förrän imorron. Kanske är det då att tolka som ett nej, men vad vet jag? Jag blir lite förvirrad och sen blir jag sur på mig själv för att jag sitter UPPE och väntar på att han ska logga på och säga ja eller nej. Istället för att isåfall skicka ett nytt mail och be honom smsa ett svar, eller smsa honom och fråga då han kan svara direkt....
Så inte bara att han är usel på komunikation, jag är dessutom ganska usel jag åxå som inte vågar tjöta för mkt eller säga allt som jag tycker och tänker. inte vet jag vad som är värst...
Men galen på det blir jag...
och trött börjar jag bli....samtidigt tror och hoppas jag att han är hemma ganska snart och att han då vill prata med mig en stund. för när man väl chattar flyter det på riktigt bra, det är bara telefonprat, smsande och mail som är typ stenålderskomunikation. Svar på raka frågor, inga krusiduller och kort och precist :)
mmmm
jaja
ni får väl hålla tummarna för mig att det blir en minidejt imorrn... :)
Tror att jag har nämt det förut men det kanske får nämnas igen...den här pojken är URUSEL på att svara på sms och email.
Försöker få till en "sista minuten" dejt imorrn, och skickade ett mail vid tre tiden. Han HAR sett det är jag nästan säker på, men han har inte svarat. NU är han säkert på träning och sådär och jag funderar på att gå å lägga mig. Så om han nu funderar på att svara ikväll så kommer jag ju inte se det förrän imorron. Kanske är det då att tolka som ett nej, men vad vet jag? Jag blir lite förvirrad och sen blir jag sur på mig själv för att jag sitter UPPE och väntar på att han ska logga på och säga ja eller nej. Istället för att isåfall skicka ett nytt mail och be honom smsa ett svar, eller smsa honom och fråga då han kan svara direkt....
Så inte bara att han är usel på komunikation, jag är dessutom ganska usel jag åxå som inte vågar tjöta för mkt eller säga allt som jag tycker och tänker. inte vet jag vad som är värst...
Men galen på det blir jag...
och trött börjar jag bli....samtidigt tror och hoppas jag att han är hemma ganska snart och att han då vill prata med mig en stund. för när man väl chattar flyter det på riktigt bra, det är bara telefonprat, smsande och mail som är typ stenålderskomunikation. Svar på raka frågor, inga krusiduller och kort och precist :)
mmmm
jaja
ni får väl hålla tummarna för mig att det blir en minidejt imorrn... :)
söndag 15 februari 2009
ont i magen :)
Aj aj...det känns som om jag har ätit alldeles för mkt! (Bieffekt av att sluta röka kanske?)
Iallafall ajajajaj...
Är barnvakt idag igen, Lina är ute och snurrar med Dani i Gbg och jag och barnen är hemma och tar det lugnt. Igår hade vi gnaksa kul, gick in till byn och handlade, fikade och käkade lite mat, på hemvägen gick vi förbi Ismo och fikade lite till och hade en trevlig eftermiddag.
Idag är det väl tänkt att vi ska åka pulka eller kanske åka iväg till sjön och åka snowracer efter fyrhjuling på isen....vi får väl se...Beror lite på Lina och när hon kommer...
Är jättetrött! Det har varit en ganska intensiv långhelg, en hel del vin och mkt bus med barnen. SKulle GÄRNA ta en liten tupplur! *gäsp* (kanske för att jag drömmer så roligt när det är lite halvvaket tillstånd sådär)
Nästa vecka är det skola igen, har MASSOR att ta igen efter halsflussen, det känns som en omöjlighet men det är bara att sätta sig och räkna, räkna och räkna...jag klarade ju Linjär algebra så jag ska förhoppningsvis fixa detta åxå, men det känns inget vidare att redan ligga så mkt efter som jag gör...
Sen har jag ju nästa helg att se fram emot. Lukas födelsedagskalas, mitt födelsedags"kalas" (bara en gäst...hihi) mmmm det kommer att bli kul! På fredagen skulle Ismo bjuda iväg mig på ngn middag nånstans åxå...så det blir fullt upp!
Sen pratade jag med Madde i Norge härromdagen och vi har planerat in en härlig helg i Oslo, det kommer att bli såååååå kul!
jaja jag ska väl försöka fixa lite disk och kolla barnen.... so long! ;)
Iallafall ajajajaj...
Är barnvakt idag igen, Lina är ute och snurrar med Dani i Gbg och jag och barnen är hemma och tar det lugnt. Igår hade vi gnaksa kul, gick in till byn och handlade, fikade och käkade lite mat, på hemvägen gick vi förbi Ismo och fikade lite till och hade en trevlig eftermiddag.
Idag är det väl tänkt att vi ska åka pulka eller kanske åka iväg till sjön och åka snowracer efter fyrhjuling på isen....vi får väl se...Beror lite på Lina och när hon kommer...
Är jättetrött! Det har varit en ganska intensiv långhelg, en hel del vin och mkt bus med barnen. SKulle GÄRNA ta en liten tupplur! *gäsp* (kanske för att jag drömmer så roligt när det är lite halvvaket tillstånd sådär)
Nästa vecka är det skola igen, har MASSOR att ta igen efter halsflussen, det känns som en omöjlighet men det är bara att sätta sig och räkna, räkna och räkna...jag klarade ju Linjär algebra så jag ska förhoppningsvis fixa detta åxå, men det känns inget vidare att redan ligga så mkt efter som jag gör...
Sen har jag ju nästa helg att se fram emot. Lukas födelsedagskalas, mitt födelsedags"kalas" (bara en gäst...hihi) mmmm det kommer att bli kul! På fredagen skulle Ismo bjuda iväg mig på ngn middag nånstans åxå...så det blir fullt upp!
Sen pratade jag med Madde i Norge härromdagen och vi har planerat in en härlig helg i Oslo, det kommer att bli såååååå kul!
jaja jag ska väl försöka fixa lite disk och kolla barnen.... so long! ;)
lördag 14 februari 2009
vin
Vin är gott :)
Sitter här och är barnvakt. Dricker lite vin och sjunger lillbabs "älskade ängel"... Har ni NÅGONSIN lyssnat på vad texten egentligen säger?
ett djuriskt hårigt bröst....spelande muskler, sukta av åtrå och av törst *SMILE*
Har suttit och tränat på denna "ballad" hela kvällen (allt eftersom vinflaskan har blivit allt tommare...) Ska sjunga en vacker variant av denna nästa helg när jag har min älskade här hos mig :) tror att det kan bli mycket uppskattat ;) Jag vet inte riktigt var jag får allt ifrån men jag hoppas att folk tar det på ungefär samma sätt som mig....jag har iallafall väldigt roligt :)
Här kommer hela sågen kära vänner: googla gärna på you tube så får ni de sjungt för er. Jag tvivlar på att jag lägger upp ett eget klipp på mig själv när jag sjunger, men jag har nog skrålat denna sång ett tiotal gånger ikväll :)
LOVE!!!!
Sitter här och är barnvakt. Dricker lite vin och sjunger lillbabs "älskade ängel"... Har ni NÅGONSIN lyssnat på vad texten egentligen säger?
ett djuriskt hårigt bröst....spelande muskler, sukta av åtrå och av törst *SMILE*
Har suttit och tränat på denna "ballad" hela kvällen (allt eftersom vinflaskan har blivit allt tommare...) Ska sjunga en vacker variant av denna nästa helg när jag har min älskade här hos mig :) tror att det kan bli mycket uppskattat ;) Jag vet inte riktigt var jag får allt ifrån men jag hoppas att folk tar det på ungefär samma sätt som mig....jag har iallafall väldigt roligt :)
Här kommer hela sågen kära vänner: googla gärna på you tube så får ni de sjungt för er. Jag tvivlar på att jag lägger upp ett eget klipp på mig själv när jag sjunger, men jag har nog skrålat denna sång ett tiotal gånger ikväll :)
LOVE!!!!
Do, do do di loo x6)
(Woow)
(Mmm)
Jag hade aldrig trott på gudar innan jag såg dig
Hur fel jag haft förstod jag först, när du stod framför mig
Dina spelande muskler fick mig att sukta av åtrå och av törst
Och mystiken som brann i dina ögon, drabbade mitt hjärta först
Det måste varit dig Gud tänkte på när han skapade sin man
För det finns inte någonting, som du inte kan
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är sann (Do, do do di loo)
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är en man (Do, do do di loo)
Du är stor och stark och snygg
Hos dig så är jag trygg
Och du är min (Do, do do di loo)
(Do, do do di loo) x3
(Wow)
(Ho ho ho)
Hur kan en enda människa få allt och ännu mer
Allt manligt, muskligt är på plats, det är fantastiskt det man ser
Och musklerna i din fasta stjärt får mitt blod att strömma till
Ditt hår är vilt som ett pinat hav, jag kan inte sitta still
Det måste varit dig Gud tänkte på när han skapade sin man
För det finns inte någonting, som du inte kan
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är sann (Do, do do di loo)
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är en man (Do, do do di loo)
I varje steg du går
Vill jag att du förstår att
Du är min
Ett smittande leende, längtande läppar och en djup och manlig röst
Känsliga fingrar, famlande armar och ett djuriskt hårigt bröst
Ett djuriskt hårigt bröst
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är sann (Do, do do di loo)
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är en man (Do, do do di loo)
Du är stor och stark och snygg
Hos dig så är jag trygg
För du är min (Do, do do di loo)
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Bara min (Do, do do di loo)
Älskade ängel (Do, do do di loo)
Du är min (Do, do do di loo, yeah)
ok jag erkänner....jag börjar bli kär i denna killen....
fredag 13 februari 2009
Håhå jaja
Lina är här, middagen avstökad, dejten avklarad. Det blev stor förlust i bowlingen även om jag inledde sitsnyggt med en strike på första slaget....fick faktiskt in ett par strikar under kvällens gång så jag är ganska nöjd med min prestation men jag kom ju inte i närheten av de poäng som min käre rival fick ihop! Så det står 2-2 och det blir en avgörande fem-kamp på Liseberg så småningom när det öppnar... Innan dess kanske en quizz night eller karaokekväll på ngn bar vid avenyn kan vara roligt? Har även fått ett positivt svar till min förfrågan om han vill komma och sova över nästa helg hihi Ser fram emot detta.... :) mmmm....
Idag är det universeum i Göteborg som gäller, vi får se hur pigg jag är, blev ju en del öl igår (och ännu fler när jag kom hem då Lina och Dani satt i köket och vi tjötade nog i ngra timmar...) Ändå kunde jag inte sova så bra utan vaknade strax före fyra och klev slutligen upp vid halv sex eftersom jag inte kunde somna om. Kvart i sex vaknar Oskar och strax därefter är även Nereo vaken, jag hämtar honom så att Lina och Dani kan få sova vidare ifred och fixar lite frukost (med alfons Åberg på datorn (youtube)) och efter frukosten så hade ju disneychannel startat så de fick krypa upp i soffan, medan jag kikade på senaste programmet av "lyxfällan" via datorn...
Hade ju tänkt att räkna lite matte, ligger riktigt långt efter nu och hänger inte alls med i den tyvärr, men det är svårt när man e bakis och trött.....
Karade iallafall den förra mattekursen *JIPPPPPPPPPPIE*!!!!! fick resultatet igår...såååå skönt att slippa ha den släpande efter mig.....ska verkligen skärpa mig med denna matten åxå, men det är lite svårt....
Jaja vi ska se om jag inte kan krypa ner i sängen snart...gäsp
tisdag 10 februari 2009
Nedräkning...
Jaha... Barnen är tillbaka (guuud så skönt!!!) Imorron kommer Lina och Nereo och dessutom kommer linas boyfriend och Stina flyttar temporärt in med Chiqui efter att ha gjort slut med sin pojkvän....Det blir fullt upp....Jag har rensat kylen och tvättat allt med ättika efter att ha provat olika typer av huskurer mot dålig lukt i kylskåpet så fick totalstädning bli sista utvägen...monterade ner varenda detalj som fanns.....allting är nu totalt steriliseat och fejjat och sedan indränkt i ättika.... Har haft ont i huvudet hela eftermiddan, kan inte svära på om det är min sjukdom eller om det är ättika ångor som skapat detta.
Dessutom var jag ute och handlade!!! (En riktig kraftmätning visade det sig bli...det var riktigt tungt faktiskt....är inte riktigt i form....) Men det gick på över 1000 spänn...hur ska jag ha råd till ngt till Lukas kalas nu??!!! *suck* Men men har iallafall MASSOR med frukt för att göra bra nyttiga smoothies, god musli, frukost till barnen, Lax och kyckling i mängder i frysen, allmänna grönsaker till grytor, röror och annat, hmmm tja vad mer? lite kattmat fick jag nog tag i...ättika då....hmm tja jag vet faktiskt inte....kanske skulle kolla kvittot varför det blev så dyrt? Men men
Mat finns iallafall ett tag framöver....
Igår såg jag på TV4:s program familjen annorlunda....gud vilket UNDERBART program!!! WOW!
JAg tror att jag skulle älska att ha så många barn, det passar mig perfekt! Den stressen, den röran, den glädjen som ändå fanns hos föräldrarna och lite åt OJ DÅ eller men vaddå attityden var så härlig....hela detta med att dra med 8 ungar till badhuset!!!! samtidigt...Det lät som ett hopplöst projekt och det visade sig vara det men de GJORDE det och insåg att det itne var så himla kul kanske men det gjorde det, de fixade det. och barnen verkade ju ha haft ganska kul, utom kanske de äldsta då som fick hjälpa till att ta ansvar för de yngre... men ändå...sådana hjältar!!! Och i en familj hade tydligen en plastpappa kommit in i bilden för bara 1½ år sedan...så häftigt att ge sig in i en familj med så många barn :) Det är bara att ta av hatten och bocka och ära dem som äras bör....En applåd snälla!!!! De där föräldrarna är mina hjältar! :)
Sån vill jag åxå bli... ;) Om jag inte vill bli en super lyxig tjej som åker världen runt istället...
Men...hur som helst...fler barn? ABSOLUT....! :) Det enda jag kräver är en vettig karl som stananr och hjälper till och som älskar mig igenom allting! :)
Natt natt! :)
Dessutom var jag ute och handlade!!! (En riktig kraftmätning visade det sig bli...det var riktigt tungt faktiskt....är inte riktigt i form....) Men det gick på över 1000 spänn...hur ska jag ha råd till ngt till Lukas kalas nu??!!! *suck* Men men har iallafall MASSOR med frukt för att göra bra nyttiga smoothies, god musli, frukost till barnen, Lax och kyckling i mängder i frysen, allmänna grönsaker till grytor, röror och annat, hmmm tja vad mer? lite kattmat fick jag nog tag i...ättika då....hmm tja jag vet faktiskt inte....kanske skulle kolla kvittot varför det blev så dyrt? Men men
Mat finns iallafall ett tag framöver....
Igår såg jag på TV4:s program familjen annorlunda....gud vilket UNDERBART program!!! WOW!
JAg tror att jag skulle älska att ha så många barn, det passar mig perfekt! Den stressen, den röran, den glädjen som ändå fanns hos föräldrarna och lite åt OJ DÅ eller men vaddå attityden var så härlig....hela detta med att dra med 8 ungar till badhuset!!!! samtidigt...Det lät som ett hopplöst projekt och det visade sig vara det men de GJORDE det och insåg att det itne var så himla kul kanske men det gjorde det, de fixade det. och barnen verkade ju ha haft ganska kul, utom kanske de äldsta då som fick hjälpa till att ta ansvar för de yngre... men ändå...sådana hjältar!!! Och i en familj hade tydligen en plastpappa kommit in i bilden för bara 1½ år sedan...så häftigt att ge sig in i en familj med så många barn :) Det är bara att ta av hatten och bocka och ära dem som äras bör....En applåd snälla!!!! De där föräldrarna är mina hjältar! :)
Sån vill jag åxå bli... ;) Om jag inte vill bli en super lyxig tjej som åker världen runt istället...
Men...hur som helst...fler barn? ABSOLUT....! :) Det enda jag kräver är en vettig karl som stananr och hjälper till och som älskar mig igenom allting! :)
Natt natt! :)
fortfarande sjuk
GAAAAHHHH
jag är fortfarande sjuk...och känner mig sååå slö och hängig och trött...Jag trodde nog i min vilda fantasi att bara för att jag nu fått medicin och äter penicilin så blir jag superbra på nolltid - hux flux...glömde nog det där med att det tar lite TID att bli frisk....Så mycket jag vill göra och ingen tid att bara ligga hemma och vara sjuk....
Imorron får jag ju massor med besök, Lina och Nereo kommer ju från Luleå och stannar till på måndag...torsdag em har jag dejt...måste måste MÅSTE bara vara frisk då...vill inte skjuta på det ännu längre då blir jag nog helt knäpp i huvudet...
SÅ mycket idéer, viljor som cirkulerar i huvudet på mig....Planer för ALLT. Planer att boka hotellrum typ 27e feb, för att fira min födelsedag, ev. jobb för honom, bara för att det är KUL? bowlingen, solstranden, Málagafolket drar i mig och vill ha dit mig (Hur när como?) semester med barnen? Sommarlovet? Sommarjobb? Påsk? kan man hitta på ngt kul? museum? vad finns i närheten? Hur långt kan man köra? vandrarhem? Stockholm? gaaaahh som sagt jag vill så mkt och ju mer sådanhär ickekvalitetstid man har destu mer kan man drömma sig bort....LIVSFARLIGT :) men ganska kul.... hihi
Saknar barnen nått vansinnigt men de får komma hem ikväll *jipppie* Det är sååå tomt och ensamt utan dem...huset blir kusligt tyst..det har gått 2 dagar och jag har redan ont i hjärtat...eller det hade jag redan i söndags kväll när de hade åkt....men...det har varit jobbigare än var det har varit tidigare...kanske börjar jag faktiskt hitta tillbaka till mig själv och oss att jag tar mig tid att känna efter allt detta? Isåfall är det ju fantastiskt...att känna igen, men samtidigt skitjobbigt för på sistonne känns det som om jag känner ALLTING 100 ggr mer än någonsin....
Jag vet inte vad jag har gått omkring i för dimma, inte heller vet jag riktigt varför, men det känns som om jag börjar komma ur den igen och jag hoppas verkligen att jag fixar det denna gången....
måndag 9 februari 2009
Karantän...
Sitter hemma, ensam, sjuk och längtar efter barnen, liv, rörelse och en famn.
Halsfluss...Blev sjuk i torsdags och har i princip legat däckad sedan dess.
I lördags kom barnens pappa och tog över markservicen så jag kunde ligga till sängs så mkt jag ville (vilket blev i princip hela tiden) I söndags tog min far över och barnens far skjutsade barnen hem till honom då jag fortfarande var mkt dålig. Var hos läkaren imorse och fick konstaterat att det är halsfluss. Så nu ska jag få penicilin och kommer väl vara ganska utslagen i ett par veckor till, men om jag bara kan peta i mig lite c vitamin och andra nyttigheter så kanske jag slipper åka på en nya förkylning?
Hur som helst, ensamheten kommer krypande, redan igår var det ganska jobbigt att det var så tyst, lugnt. Ingenting som hände....
Längtar efter att bli frisk, efter att busa med barnen, efter att få gå på roliga dejter.
När man är sjuk tänker man genast mer negativt och allt går trögare, långsammare och ingenting smakar gott eller är speciellt roligt...Skulle kanske behöva att någon drog ett riktigt dåligt skämt :)
Längtar efter torsdag och dejt. Som alltid känns det som om han försvinner bort åt ett annat håll när vi inte ses, men det kanske bara är min inbillning.
Sen kommer Lina och Nereo på onsdag och då har vi barnbus hela dagen och resten av veckan faktiskt :) Det blir mkt skoj vi hittar på då...bara jag orkar med det så!
Halsfluss...Blev sjuk i torsdags och har i princip legat däckad sedan dess.
I lördags kom barnens pappa och tog över markservicen så jag kunde ligga till sängs så mkt jag ville (vilket blev i princip hela tiden) I söndags tog min far över och barnens far skjutsade barnen hem till honom då jag fortfarande var mkt dålig. Var hos läkaren imorse och fick konstaterat att det är halsfluss. Så nu ska jag få penicilin och kommer väl vara ganska utslagen i ett par veckor till, men om jag bara kan peta i mig lite c vitamin och andra nyttigheter så kanske jag slipper åka på en nya förkylning?
Hur som helst, ensamheten kommer krypande, redan igår var det ganska jobbigt att det var så tyst, lugnt. Ingenting som hände....
Längtar efter att bli frisk, efter att busa med barnen, efter att få gå på roliga dejter.
När man är sjuk tänker man genast mer negativt och allt går trögare, långsammare och ingenting smakar gott eller är speciellt roligt...Skulle kanske behöva att någon drog ett riktigt dåligt skämt :)
Längtar efter torsdag och dejt. Som alltid känns det som om han försvinner bort åt ett annat håll när vi inte ses, men det kanske bara är min inbillning.
Sen kommer Lina och Nereo på onsdag och då har vi barnbus hela dagen och resten av veckan faktiskt :) Det blir mkt skoj vi hittar på då...bara jag orkar med det så!
musik
Idag känns det som om jag inte kan sluta skriva, tankarna snurrar på i ett otroligt tempo och det kan nog vara svårt att tyda något ur alltihopa.
Men iallafall jag tänkte presentera en liten härlig musiklista att lyssna på regniga dagar, under långa bilturer eller ensamma nätter :)
100 years - five for fighting
waiting for my real life to begin - Colin Hay
Everything - Lifehouse
Iris - The goo goo dools
Amie - Damien Rice
Cannonball- Damien Rice
The man who can't be moved - The Script
Push - Matchbox 20
Behind blue eyes - The who
No such thing - John myer
This is your life- switchfoot
You could be happy - Snowpatrol
You´re the world to me - David Gray
It ends tonight- The all american rejects
Superman (It's not easy) - five for fighting
So far away - Stained
How to save a life - the Fray
Puede ser - el canto del loco
* Wouldn't it be nice - Beachboys (en * låt ;) Troligtvis den häftigaste gonattvisan någonsin)
Lite blandad kompott och de flesta artisterna har många fler underbara låtar...många favoriter!
Men iallafall jag tänkte presentera en liten härlig musiklista att lyssna på regniga dagar, under långa bilturer eller ensamma nätter :)
100 years - five for fighting
waiting for my real life to begin - Colin Hay
Everything - Lifehouse
Iris - The goo goo dools
Amie - Damien Rice
Cannonball- Damien Rice
The man who can't be moved - The Script
Push - Matchbox 20
Behind blue eyes - The who
No such thing - John myer
This is your life- switchfoot
You could be happy - Snowpatrol
You´re the world to me - David Gray
It ends tonight- The all american rejects
Superman (It's not easy) - five for fighting
So far away - Stained
How to save a life - the Fray
Puede ser - el canto del loco
* Wouldn't it be nice - Beachboys (en * låt ;) Troligtvis den häftigaste gonattvisan någonsin)
Lite blandad kompott och de flesta artisterna har många fler underbara låtar...många favoriter!
söndag 8 februari 2009
Den sanna kärleken?!
Den kärlek som vi se i filmer ser man ju väldigt lite av i det vanliga livet...ändå måste det ju vara någon som har upplevt eller sett något liknande för att kunna få fram ett manus till en liknande film. Visst kan man ha många inspirationskällor, men någonstans ifrån måste ju allting komma.
Samtidigt är det ju så att ju fler romantiska komediier vi ser, desto mer önskar vi att man kunde få ha det så iallafall ibland... Sen går man och förväntar sig att det ska vara så och blir så grymt besviken när verkligeheten är en annan, kanske inte helt illa, men inte alls lika stjärnglänsande romantisk som i någon film...tyvärr.
Det kan ju ha att göra med att killar föredrar andra typer av filmer...men NÅGON söt romantisk film måste de väl ha sett?
The notebook, är en av de underbaraste kärleksberättelser som finns även om det kanske är en 25 min lycklig film och sedan är resten ganska sorlig men några få glimtar av glädje och kärlek.
Samtidigt tänker jag även på matchbox 20´s låt "push" "and I don't know if I ever been really loved, by a hand that´s touched me".
Jag tror inte att man har varit med om den "stora" kärleken om man inte själv kan känna det...Men samtidigt hur ska man veta?
Jag kan ärligt säga att jag ger nog efter väldigt mycket för vad hjärtat säger och impulser, men jag undrar om jag någonsin kommer att hitta en karl som kan älska mig lika mycket, lika start tillbaka.
En kärlek som känns, fyller en med energi och livskraft, lever upp, existerar och bara är.... Villkorslös utan krav men som ändå bara vill ha mer. De säger att en kyss kan man inte ge utan att ta & man kan inte ta en kyss utan att ge...Egentligen är väl det som är hela kärlekens mysterium? Att hitta den där balansen?
Om jag som person är väldigt levande och intensiv i mina känslor behöver jag kanske en motsvarighet som är ungefär lika dan?
Hur som helst, The notebook är väl värd att se om och om igen, (de sägs att jag liknar den kvinnliga skådespelerskarn i filmen vilket var skälet att jag såg den för första gången...) den ger hopp, glädje men går även igenom svek, att vara andra alternativet, vanmakt etc.
Jag tror aldrig att jag kommer att ge upp om hoppet om kärlek även om det många gånger känns hopplöst och helt utom räckhåll....för om man någon gång hittar till den DÄR kärleken, så är det alldeles säkert värt besväret, tårarna och skrubbsåren man samlat på sig på vägen...
fredag 6 februari 2009
Feber och sjukdom
Ja usch ja, nu är man där igen....sjuk och jävlig och tycker riiiiktigt synd om sig själv. Svettas i soffan framför en dålig film som man inte riktigt hänger med i handlingen i, har ont precis över allt och ändå kan man inte låta bli att fantisera om kärlek, kramar och närhet?
Är inte det lite skumt? Vilken vettigt funtad människa skulle vilja krama, hålla om och pyssla om en nu? Speciellt utan att eg. känna mig speciellt bra? Varför skenar tankarna ändå iväg till denna underbara omfamning? känslan av närhet och leendet i hans ansikte? Det känns fortfarande jobbigt att "skynda långsamt" dvs att man inte kan ses i princip närsomhelst, hursomhelst. Det är säkert egentligen jättebra att det tar ca 1 vecka mellan dejterna, men gud jag vill ju ha så mkt mer.
Med mer tid ensam har man mer tid att grubbla och känna efter. Egentligen är det löjligt hur snabbt man dömer en människa och placerar in i fack.... För vad vet man egentligen? Det är bara det att vi måste ha en slags katalogisering på allt och alla i vår närhet...
Vad har jag kommit fram till då undrar ni nu :)
Tja, att det är en snäll, omtänksam kille som är mkt uppmärksam och bra på detaljer. Samtidigt är han ganska stolt som person, har sina åsikter som han inte byter i första taget. Jag vet inte riktigt hur öppen han är för stora förändringar i sitt liv, men han är bra på att "prova på".
Han får mig att le och jag älskar att krypa ihop i hans famn, jag behöver inte göra mig till, jag har redan gjort bort mig på alla sätt man kan och han fortsätter att träffa mig.
Jaja vi får väl se vad som händer...bowling dejt kommer upp och efter den så tror jag jag skulle kunna våga be honom komma och stanna över natt..... :)
Är inte det lite skumt? Vilken vettigt funtad människa skulle vilja krama, hålla om och pyssla om en nu? Speciellt utan att eg. känna mig speciellt bra? Varför skenar tankarna ändå iväg till denna underbara omfamning? känslan av närhet och leendet i hans ansikte? Det känns fortfarande jobbigt att "skynda långsamt" dvs att man inte kan ses i princip närsomhelst, hursomhelst. Det är säkert egentligen jättebra att det tar ca 1 vecka mellan dejterna, men gud jag vill ju ha så mkt mer.
Med mer tid ensam har man mer tid att grubbla och känna efter. Egentligen är det löjligt hur snabbt man dömer en människa och placerar in i fack.... För vad vet man egentligen? Det är bara det att vi måste ha en slags katalogisering på allt och alla i vår närhet...
Vad har jag kommit fram till då undrar ni nu :)
Tja, att det är en snäll, omtänksam kille som är mkt uppmärksam och bra på detaljer. Samtidigt är han ganska stolt som person, har sina åsikter som han inte byter i första taget. Jag vet inte riktigt hur öppen han är för stora förändringar i sitt liv, men han är bra på att "prova på".
Han får mig att le och jag älskar att krypa ihop i hans famn, jag behöver inte göra mig till, jag har redan gjort bort mig på alla sätt man kan och han fortsätter att träffa mig.
Jaja vi får väl se vad som händer...bowling dejt kommer upp och efter den så tror jag jag skulle kunna våga be honom komma och stanna över natt..... :)
måndag 26 januari 2009
2a dejten
JIppie, en andra dejt :)))))
Men aj aj aj min mage.....mina nerver...huuuuu....jag måste försöka att få kontroll på det här, det är inte normalt att vara så supernervös ju...gaaah
HJÄLP
Men aj aj aj min mage.....mina nerver...huuuuu....jag måste försöka att få kontroll på det här, det är inte normalt att vara så supernervös ju...gaaah
HJÄLP
söndag 25 januari 2009
Nervös
Hur gör folk?
Hur står man ut?
Vilka är reglerna?
Dejting, gah vad svårt det är! Man sitter mest och är spänd på att gör fel, vara fel, och inte duga samtidigt som man ska försöka göra sig en uppfattning av en annan person. Troligtvis har man redan känt ngn slags nyfikenhet och kanske känner man att ja han verkar toppen, men sedan då? När man kommer hem efter vad man TROR är en lyckad dejt. Hur går man vidare? Vad ska man säga, när ska man träffas, hur vet man om han bara var artig eller menar det han säger om fler träffar? När man går och är rädd att bli sågad för allt är det ju skitsvårt att intala sig att jodå klart att han vill ha mig....Egentligen kanske man borde ha den inställningen och sedan om det inte skulle vara så så får väl killen nobba en en andra dejt då? Egentligen vad gör det? Man känner honom inte så väl, klart att det var trist om man tyckte att han verkade intressant, men troligtvis springer man väl aldrig på honom i verkligeheten sedan och behöver inte känna sig dum för det. Möjligtvis at man är ännu mer osäker och undrar VAD som var fel eller VARFÖR inte, men då kan man ju driva sig själv till vansinne.
Reglerna då?
Det pratas jämt om att kärleken är ett spel, ge och ta, jaga och bli jagad. Hur hittar man de rollerna? Alla är ju inte lika...
2a dejten?
får fler och fler bilder av personen i huvudet, fantiserar ihop situationer och kommer kanske bort från den han eg är, man är fåfäng och vill inte göra den som eventuellt gör bort sig vilket gör att det blir ett dött race där båda tiger och ingen vågar ta steget för att komma närmare.
Tiden går och det blir allt mer komplicerat att få till den där 2a dejten.
Samtidigt borde ju 3e dejten bli ganska enkel. 1a dejten är lite kolla läget, kemi och personligheter. Blir det en 2a dejt så får ju båda bekräftat att det var något som var intressant.
3e dejten borde då vara enkel och om inte allting "stannar av" på 2a dejten så borde 3an bara vara att köra på? Och sedan får man se, det tar ju trots allt ganska lång tid att faktiskt lära känna en person även om man kan förälska sig i honom tidigt, kanske redan vid första ögonkastet. Känns det ok så är det väl bara att fortsätta, man behöver ju inte lova varandra böllop och evi kärlek men att träffas och lära känna varandra utan fast slutpunkt borde ju vara det naturliga?
Svårt å krångligt, men det är väl så det ska vara för att få uppleva lyckan av att vara besvarat nyförälskad sedan?
Hur står man ut?
Vilka är reglerna?
Dejting, gah vad svårt det är! Man sitter mest och är spänd på att gör fel, vara fel, och inte duga samtidigt som man ska försöka göra sig en uppfattning av en annan person. Troligtvis har man redan känt ngn slags nyfikenhet och kanske känner man att ja han verkar toppen, men sedan då? När man kommer hem efter vad man TROR är en lyckad dejt. Hur går man vidare? Vad ska man säga, när ska man träffas, hur vet man om han bara var artig eller menar det han säger om fler träffar? När man går och är rädd att bli sågad för allt är det ju skitsvårt att intala sig att jodå klart att han vill ha mig....Egentligen kanske man borde ha den inställningen och sedan om det inte skulle vara så så får väl killen nobba en en andra dejt då? Egentligen vad gör det? Man känner honom inte så väl, klart att det var trist om man tyckte att han verkade intressant, men troligtvis springer man väl aldrig på honom i verkligeheten sedan och behöver inte känna sig dum för det. Möjligtvis at man är ännu mer osäker och undrar VAD som var fel eller VARFÖR inte, men då kan man ju driva sig själv till vansinne.
Reglerna då?
Det pratas jämt om att kärleken är ett spel, ge och ta, jaga och bli jagad. Hur hittar man de rollerna? Alla är ju inte lika...
2a dejten?
får fler och fler bilder av personen i huvudet, fantiserar ihop situationer och kommer kanske bort från den han eg är, man är fåfäng och vill inte göra den som eventuellt gör bort sig vilket gör att det blir ett dött race där båda tiger och ingen vågar ta steget för att komma närmare.
Tiden går och det blir allt mer komplicerat att få till den där 2a dejten.
Samtidigt borde ju 3e dejten bli ganska enkel. 1a dejten är lite kolla läget, kemi och personligheter. Blir det en 2a dejt så får ju båda bekräftat att det var något som var intressant.
3e dejten borde då vara enkel och om inte allting "stannar av" på 2a dejten så borde 3an bara vara att köra på? Och sedan får man se, det tar ju trots allt ganska lång tid att faktiskt lära känna en person även om man kan förälska sig i honom tidigt, kanske redan vid första ögonkastet. Känns det ok så är det väl bara att fortsätta, man behöver ju inte lova varandra böllop och evi kärlek men att träffas och lära känna varandra utan fast slutpunkt borde ju vara det naturliga?
Svårt å krångligt, men det är väl så det ska vara för att få uppleva lyckan av att vara besvarat nyförälskad sedan?
onsdag 21 januari 2009
Modell för en dag....
Och en fin bild i aftonklänning :)
Det var lite skumt att "posa" på en stol faktiskt....
Första bilderna, fotografen tvingar mig att göra
konstiga poser och jag känner mig urdum :)
Jag var med min kusins fru på "modell för en dag" i Göteborg för inte så länge sedan. Där tog man dessa kort på mig. Det var faktiskt en ganska rolig upplevelse även om jag inte kände mig det minsta modellaktig *haha*
Det är svårt att tänka på att se bra ut när fotografen kör på i ett hej dundrandes tempo och säger åt mig att göra si och så med armar, ben, haka, axlar, armar etc...Bara att få ihop den koordinationen tog ju upp hela koncentrationen + att jag ofta kände mig superlöjlig...
Kanske skulle man få ett ännu bättre resultat om man gjorde det igen då man vet mer vad det handlar om, nu blev det som en chock.
Trots alla missöden så fick jag iallafall några fina bilder som jag kan ha och visa upp utan att skämmas alltför mycket ;)
Jag får erkänna att raggningsstatistiken på facebook skjutit i höjden. Från att knappt fått ngn flirt alls kommer det nu indrösande flera st om dagen! :)
Men men, på fredag har jag trots allt en dejt med min obeslutsamma sötnos. Vi får se hur det går. Det känns jättekonstigt att träffa någon man knappt pratat med och som efter att ha bestämt ett datum pratar ÄNNU mindre med....hmmmmmmm
Men men, jag får ge honom en chans. Efter dejten har jag ett annat party att gå till (ska spela biljard med gamla designare om det dyker upp ngra) och får ju se en annan snygging (tyvärr utom mitt räckhåll då han är upptagen - men titta på går ju!)
Så hur det än går på "blinddaten" (får man kalla det det???) så blir det nog en rolig dag.
Dessutom har jag lagt dejten INNAN jag ska iväg å spela biljard så slipper jag pinsamma situationer i form av att inte veta när man ska gå, utdragen dejt i onödan etc. Skulle dejten gå skitbra kan man alltid mötas efteråt å då blir det ju dessutom andra dejten och fritt fram för..........!!!! ;)
Hursom, uppdatering kommer!
*KRAM*
torsdag 15 januari 2009
Kärlekslös?
Det går inget vidare för mig i kärleken tyvärr...När jag väl finner någon som gör mig intresserad dyker jag alltid på problem. Han kan vara upptagen (lägger ner alla förhoppningar direkt, ingen idé) eller så får man ett mail att det är ett problem att jag har barn. :( Supertrist eftersom jag verkligen kände att den här gången ska jag våga och jag ska ge det ett ärligt försök. Killen verkade helnice och många gemensama personlighetsdrag. Egentligen är det inget att hänga upp sig på då jag faktiskt aldrig hann träffa honom på riktigt, men samtidigt så känns det nästan ännu bittrare :/ Jag fick inte ens en chans. Jag förväntar mig inte av någon att ta hand om mig eller mina barn, jag söker bara en varm famn att krypa upp i, någon att bli älskad utav och få älska tillbaka. Någon att gnabbas med, skratta med och lyssna på. Jag tror jag ger upp. 2 stora nitar på ½ år är för mkt. Jag sluter mig i mitt skal igen och vill inte ens tänka på att släppa in någon bara sådär lite närmare så att det gör ont sedan :(
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
