Svårt

Ja det är lite svårt att få ordning på alla känslor och tankar...
Nu vet jag ju lite mer vad det är som gör att jag drar mig tillbaka och ska försöka att få ordning på det. Det måste ju gå. Samtidigt är det underbart att de övriga komplexen börjar försvinna. Eller tja, det kanske är mkt upp till "the eye of the beholder", jag tänker väl på det men inte lika mycket. Fast det är väl att man ersätter ett problem med ett annat....
Sen återkommer ju det där att man vill faktiskt hitta någon att bli kär i...men vem?
Det ÄR ju jättemysigt att ha någon att småhångla med, det är även jättemysigt att ha någon att sova med, någon som tänder på en och vill ha sex med en, någon som berättar om sig själv, sitt liv, sina synpunkter, sina saker helt enkelt. Kanske ligger det i att man blir sedd, uppmärksammad, men även den fysiska kontakten är ju så otroligt underbar...Det är lite sjukt att jag levt utan den i nästan 6 år?
Samtidigt är det ju svårt att tillåta sig att bli kär, hitta någon att bli kär i, sluta känna för dem man inte borde känna för. Sen drar jag åt mig samma typ av män och jag borde försöka ändra på det åxå tror jag. Även om de i gunden är snälla så är det lite för egoistiska, självgoda, egenupptagna...Jag vill inte känna att jag ställer mig in. Jag vill ha någon som tillåter mig att vara precis som jag är och som kan tycka om mig ändå...Man kanske inte alltid tycker lika eller tycker om alla sidor m.m. men att man iallafall tar mig för den jag är. Man kan alltid ändra sig till en viss del, men det måste ju vara sådant man själv vill ändra på men man ska aldrig tappa bort sig själv och den man är i processen att bli älskad...