what is love?

baby dont hurt me, dont hurt me no more....-Haddaway

What is love? en jäkligt bra fråga faktiskt...Man vill ha det, men kan lixom inte uppnå det...eller jo det är klart att många GÖR det, men för mig känns det helt & hållet som en ouppnåerlig dröm. Kanske är det sant att alla romantiska amerikanska komedier har förstört mitt sinne och min dröm hör hemma i en film och kan inte återfinnas i verkliga livet. Varför ska just JAG ha så svårt för det här? Jag vill verkligen hitta någon att älska, men som kan älska mig tillbaks på samma sätt...lika ärligt och öppet och unikt. Only you....Jag vill vara den som får sitta på en pedistal, bli beundrad och kanske lite bortskämd med otroliga mängder kärlek. Men av rätt person...en person som jag kan få älska lika mycket tillbaka som jag känner lika starkt för själv. Men hur ska man hitta det?
Hur får man ur huvudet alla nitar, nekande, nej, tyvärr, sorry m.m....Hur går man vidare? Hur börjar man om? Jag tycker att jag har iallafall givit det några få försök, har ingen lust att springa runt och träffa en massa okända människor och försöka göra ett gott intryck, har ingen lust att få höra att jag inte duger efter ett kort tag, har ingen lust att öppna upp mina murar och släppa någon för nära inpå för att han sedan ska få mig att känna mig ännu mindre och mer ensam än tidigare, vill inte ha fler spöken i huvudet som inte försvinner, människor jag inte kan sluta tänka på men som jag aldrig kommer att söka upp igen och troligtvis aldrig bli uppvaktad av igen. Det känns osm om allting hänger på en stor illusion som jag har i huvudet. Jag inbillar mig ditten och dutten för att jag just då vill en sak. Eftersom det inte är tillgängligt så fejkar jag olika känslor eller omständigheter som kan få mig att 1) må bättre 2) må sämre och grubbla mig igenom mängder av sömnlösa nätter....

When you say nothing at all....det är vad jag vill....PUSS!