det går aldrig över

Det finns bättre tider och sämre tider, men i grunden vet man att det finns där....så småningom kommer allting upp till ytan....Det återkommer ALLTID!
GAH

jag är såååååå less på det. Jag hatar när jag blir påhoppad, hotad och kritiserad för någonting som 1) är hans jäkla skyldighet 2) inte är JAG som gör ngt ont mot honom för att vara elak utan för att jag behöver det 3) att felet alltid alltid ska vara mitt...

Men visst, jag har fått nog. Jag är så jäkla trött på allt så gå till domstol, stäm mig, försök ta barnen. Gör det. Men först kanske du skulle ha ansvaret för dem själv mer än några timmar...kanske en hel vecka? Jag undrar om du skulle klara en månad...Utan att huvudansvaret låg hos dina föräldrar.
Gah, jag är bara så jäkla arg, trött och förbannad just nu. Jag vet att det är onödigt och inte hjälper mig men somsagt jag är sååå trött på det. Det har varit lugnt ganska länge nu, men kanske just därför så blir jag arg på mig själv att jag inte var beredd...därför tar jag åt mig mer.
Fan...
Hur som helst så ska fk betala underhåll, vad han får betala till fk vet jag inte, det får de lösa sinsemellan...att han inte skulle ha råd att träffa barnen och att jag tar dem ifrån honom är bullshit. Han kan sluta ta bilen (som tydligen kostar honom flera 1000 varje gång) och ta tåget för 95 spänn per resa. skulle han bli bankrutt så kan väl jag betala de där 200 kr? 400 kr om han kommer 2 helger...
Jag håller på å sanerar min ekonomi och får jag ordning på den och faktiskt börjar att gå runt så kan jag ju sluta få underhållsstöd men det är ju hans plikt?
Han babblar om att han betalar min bil med mer än 200 €, men när han tog lånet sa han att det var 3 år och nu har det gått mer än 3½ sen vi tog lånet. dessutom så blir 200€*tex 30 (som är ca den tid jag varit i sverige) mer än 60000 kr och lånet var på 60 000....lite skumt. jag tror att han gnäller om det för att han tagit ett lån på sin bil åxå å att han kanske inte betalat av den, men det som var för min bil borde för länge sedan vara betalt och speciellt om han betalar så mkt....
I vilket fall som helst. Jag skiter i vilket. Men så länge jag måste låna pengar av pappa för att gå runt så behöver jag de inkomster jag kan få, speciellt nu när jag studerar. Min livsstil kan kanske bli ännu lite mera återhållssam, men samtidigt kan man knappast beskylla mig för att vara speciellt slösaktig. Jag handla mkt second hand och bokklubbar m.m. har jag gått ur för att spara pengar. Nya kläder köper jag i princip aldrig till mig själv. När det handlas går nästan allt till barnen. Jag är i princip aldrig ute, reser väldigt sällan själv (min vistelse i Norge gick nog på ca 1500 men det är med buss, mat, utgång och allt...då kan det tilläggas att det var 2 år sedan jag var där senast och 1½ år sedan jag träffade min vän Madde) Jag tror nog att Jesper spenderat mer pengar än så på krogen/middagar m.m. de senaste månaderna för att kunna kritisera mig för detta.

Allting är inte rättvist, exakt eller kanske ens bra. MEn saker är som de är. Jag funkar på ett sätt, han på ett annat. Ingen av oss har väl kanske rätt eller fel. Vi kan diskutera fram och tillbaa om vem som gör si och så och hit och dit, men om jag hade haft pengarna hade jag inte ansökt om dem heller...dessutom frågade jag honom innan jag sökte och vi HAR pratat om detta många gånger tidigare. Att han inte sätter sig in i vad som gäller är väl ändå hans eget fel?

Mitt mål är inte att sätta dit honom eller bli rik på hans bekostnad.
Men jag vill kunna leva ett vettigt liv och tycker att han kan hjälpa till.
Men visst jag kan ju börja skicka honom dagis, försäkrings, medicin, kläder, skor, mat, hygien räkningar med hälften av alla mina utgifter varje månad istället....det är nog mer än vad fk kan försöka pressa honom på? Hela grejjen går ju ut på att HAN har inte råd att betala mig underhåll därför går staten in. HAR han råd så ska han betala men om han INTE har råd så kommer ju de inte bedömma honom att betala så mkt om ens något. Om han tycker att han får betala för mkt och inte har råd att träffa sina barn pga det kan han ju ÖVERKLAGA och prata med fk. JAg tror inte att de är odjur utan att de är rätt vettiga människor. BARNEN är ju dem som påverkas av att jag har det struligt med ekonomin. Inte rent standardmässigt ännu iallafall, men jag blir ju på dåligt humör och orolig och arg och ledssen när den går åt skogen, med räkningar som ligger och är obetalda, påminnelser om att dagis inte är betalt m.m. DET är det som skrämmer mig.
Jag försöker bara komma på fötter...