önskedrömmar...

jag skulle önska att man kunde stanna tiden, registrera allt som händer omkring en vid vissa speciella tidpunkter. För att sedan kunna minnas, känna och se allt så som det var...Med tiden blir de gamla minnena blekare, t.ex. så har jag nästan helt glömt hur mina barn luktade som bebisar, små minnen kommer tillbaka när man sniffar på Oskar som fortfarande har ngn slags "baby/barn doft" medan Lukas har vixit ifrånd et och har ingen speciell karakeristisk doft på det viset...Jag skulle vilja kunna minnas stunder är jag kröp upp i famnen hos någon jag verkligen höll av. De stunder när man önskar att tiden stod still....Man anstränger sig för att leva, känna och minnas och ta åt sig av allt, men ögonblicket/studen försvinner och även tiden springer iväg...
En videokamera kan bevara en del minnen, även en vanlig kamera. Men ärligt, hur ofta har man dessa redskap på rätt plats och vid rätt tillfälle?
Syn och hörsel är inte heller allt, de ger mig inte hela den bild jag hade velat få fram.
Jag är åxå medveten om att jag med tien får "egna" minnen för att täcka upp de luckor som bildas, kanske såg jag saken ur ett speciellt perspektiv, påverkad av åsikter, känslor eller händelser? Vad är egentligen sant? Hur vet jag att det jag minns verkligen var det som hände? att det inte är bara något jag vill komma ihåg på ett visst sätt för att jag önskade så intensivt att det var så? Att jag inte bara lurar mig själv att romantisera gamla minnen som kanske inte alls hade den klangen när det hände?

Mycket snurr som vanligt i den lilla maskinen närmast månen ;) Kanske landar jag tryggt med båda fötterna på jorden så småningom, kanske förblir jag kvar lite lätt flytande i det blå, eller kanske kommer det en krashlandning som krossar allt jag förut trott och kännt?

....

//jag