Todo cambia..

Bueno de total desesperacion a felizidad casi completa...
Mi medio naraja está ahi, a pesar d todo...hoy hemos conocido un nivel más. Cada vez somos más profundos y más familiares...
Puede ser el a quien he esperado tanto?
Ahora sólo me acompleja mi cuerpo y mis prestaciones posibles en la cama jaja...
Creo que me equivoque antes. O por lo menos ha dado un vuelta completa y rompio ese silencio y lo cambió po 8 (!!) horas de charla...enseñandonos fotos de nuestras vidas, los hijos etc. Hablando de todo, experiencias junto al hecho de ser padres, memorias de la infancia, deseos, sueños....no sé un poco de todo.
Y las palabras me gustas... :) Dejare ya el rollo de sentir pena por mi misma e intentare disfrutar un poco de esto. Realmente es un lujo de poder conocer una persona antes de realmente verla o estar junto a ella...Weno, nos hemos visto una vez, tomando un café. Pero no a solas sino con mis hijos. una hora y pico algo asi...Sólo para ver quien es y como me siento al verlo. Cada vez son más sentimientos que me llene. De hablar de amor es demasiado pronto, para ello hay que esperar un poco más y dejar a nuestros cuerpos conocerse sin prisa, suave, sensual...
Nunca conoci a una persona tan parecida a mi, xo al mismo tiempo no.
Me ha capturado y no quiero salir....A dondé estoy iyendo? ihhhh

Puede ser...

La dedicacion de hoy:

http://www.youtube.com/watch?v=qExd-3oCTl4

Quizá no fue coincidencia encontrarme contigo...
Tal vez esto lo hizo el destino...
Quiero dormirme de nuevo en tu pecho...
y después me despierten tus besos.

Tu sexto sentido sueña conmigo,
se que pronto estaremos unidos.
Esa sonrisa traviesa que vive conmigo.
se que pronto estaré en tu camino.

Sabes que estoy colgando en tus manos,
asi que no me dejes caer.
Sabes que estoy colgando en tus manos.

Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.

Y así me recuerdes y tengas presente,
que mi corazón está colgando en tus manos.
Cuidado, cuidado, que mi corazon està colgando en tus manos.

No perderé la esperanza de hablar contigo.
No me importa que dice el destino.
Quiero tener tu fragrancia conmigo.
Y beberme de ti todo lo prohibido.

Sabes que estoy colgando en tus manos,
asi que no me dejes caer.
Sabes que estoy colgando en tus manos.

Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.

Y así asì me recuerdes y tengas presente
que mi corazòn està colgando en tus manos.
Cuidado, cuidado, mucho cuidado, cuidado.

Marta yo te digo me tienes en tus manos.
Cuidado, mucho cuidado.

No importa que diga el destino quedate conmigo
cuidado, mucho cuidado,

Lo quiero todo de ti
Tus labios, tu cariño, lo prohibido.

Te envío poemas de mi puño y letra.
Te envío canciones de 4:40.
Te envío las fotos cenando
en Marbella y cuando estuvimos por Venezuela.

Y asì me recuerdes y tengas presente,
Que mi corazon està colgando en tus manos
cuidado, cuidado...

Que mi corazon està colgando en tus manos
que mi corazon està colgando en tus manos
que mi corazon estò colgando en tus manos

mycket just nu...

ujuj, nu var det ett tag sen jag skrev nått här...Det är mycket i skolan just nu men snart är det sommarlov!!!!!!
Har nyss gjort färdigt arbetsdagboken för vårt kylskåpsprojekt, med skisser och allt blev det 43 sidor (!) Presentationen har vi på tisdag och det har verkligen gått jättebra men så har vi åxå lagt ner väldigt mycket tid på det...Sedan är det sluttenta i mekanik mån 1/6 och sedan är det sommarlov!!!! den 15e juni drar vi norrut till sommarstugan och stannar på obestämd tid. Sommarprojektet blir att renovera stugan som är i stort behov av lite tillpyssling. Taket i köket ska bytas, några golv måste ses över, träbron behöver lite nya brädor m.m. Dock får jag och barnen nästan 3 månader tillsammans!!!! *JIPPIE*
Det kan behövas efter detta året som har varit ganska tufft. Sedan är det bara 2 år kvar i skolan (puh.....) hjälp, hur 17 ska det gå....det känns som en evighet även om jag vet att tiden går fort (speciellt när man har roligt *haha*)
Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader men tror inte att det händer i år heller...nu är det 1½ år sedan jag var i Málaga och jag saknar det faktiskt enormt mycket. Skulle nog inte vilja bo där igen, men kanske på en annan ort? Inte vet jag, vi får väl se vad som händer efter skolan, vad man får för jobb och vilka möjligheter som ges....

Hemma tänkte jag hinna göra om i barnrummet lite innan vi ger oss iväg, måla väggar, sätta upp lite hyllor m.m. Staketet måste jag göra någonting åt, antingen ta bort det eller bygga nytt. Har en häck som växer innanför men den är så liten fortfarande + att staketet har sin charm....
Vi får väl se...

Kärleksfronten har jag som ni väl vet vid det här laget, lagt ner totalt. Orkar inte, vill inte...Är trött på hela karusellen. Har ingen tilltro eller välvilja. Alla taggar är utåt och jag vill inte ha med saken att göra. Har bättre saker för mig än att gå på nitar.... :)

Well well, det är sängdags för länge sedan, jag ska upp om 4,5 h.... :(
KRAM

what is love?

baby dont hurt me, dont hurt me no more....-Haddaway

What is love? en jäkligt bra fråga faktiskt...Man vill ha det, men kan lixom inte uppnå det...eller jo det är klart att många GÖR det, men för mig känns det helt & hållet som en ouppnåerlig dröm. Kanske är det sant att alla romantiska amerikanska komedier har förstört mitt sinne och min dröm hör hemma i en film och kan inte återfinnas i verkliga livet. Varför ska just JAG ha så svårt för det här? Jag vill verkligen hitta någon att älska, men som kan älska mig tillbaks på samma sätt...lika ärligt och öppet och unikt. Only you....Jag vill vara den som får sitta på en pedistal, bli beundrad och kanske lite bortskämd med otroliga mängder kärlek. Men av rätt person...en person som jag kan få älska lika mycket tillbaka som jag känner lika starkt för själv. Men hur ska man hitta det?
Hur får man ur huvudet alla nitar, nekande, nej, tyvärr, sorry m.m....Hur går man vidare? Hur börjar man om? Jag tycker att jag har iallafall givit det några få försök, har ingen lust att springa runt och träffa en massa okända människor och försöka göra ett gott intryck, har ingen lust att få höra att jag inte duger efter ett kort tag, har ingen lust att öppna upp mina murar och släppa någon för nära inpå för att han sedan ska få mig att känna mig ännu mindre och mer ensam än tidigare, vill inte ha fler spöken i huvudet som inte försvinner, människor jag inte kan sluta tänka på men som jag aldrig kommer att söka upp igen och troligtvis aldrig bli uppvaktad av igen. Det känns osm om allting hänger på en stor illusion som jag har i huvudet. Jag inbillar mig ditten och dutten för att jag just då vill en sak. Eftersom det inte är tillgängligt så fejkar jag olika känslor eller omständigheter som kan få mig att 1) må bättre 2) må sämre och grubbla mig igenom mängder av sömnlösa nätter....

When you say nothing at all....det är vad jag vill....PUSS!

önskedrömmar...

jag skulle önska att man kunde stanna tiden, registrera allt som händer omkring en vid vissa speciella tidpunkter. För att sedan kunna minnas, känna och se allt så som det var...Med tiden blir de gamla minnena blekare, t.ex. så har jag nästan helt glömt hur mina barn luktade som bebisar, små minnen kommer tillbaka när man sniffar på Oskar som fortfarande har ngn slags "baby/barn doft" medan Lukas har vixit ifrånd et och har ingen speciell karakeristisk doft på det viset...Jag skulle vilja kunna minnas stunder är jag kröp upp i famnen hos någon jag verkligen höll av. De stunder när man önskar att tiden stod still....Man anstränger sig för att leva, känna och minnas och ta åt sig av allt, men ögonblicket/studen försvinner och även tiden springer iväg...
En videokamera kan bevara en del minnen, även en vanlig kamera. Men ärligt, hur ofta har man dessa redskap på rätt plats och vid rätt tillfälle?
Syn och hörsel är inte heller allt, de ger mig inte hela den bild jag hade velat få fram.
Jag är åxå medveten om att jag med tien får "egna" minnen för att täcka upp de luckor som bildas, kanske såg jag saken ur ett speciellt perspektiv, påverkad av åsikter, känslor eller händelser? Vad är egentligen sant? Hur vet jag att det jag minns verkligen var det som hände? att det inte är bara något jag vill komma ihåg på ett visst sätt för att jag önskade så intensivt att det var så? Att jag inte bara lurar mig själv att romantisera gamla minnen som kanske inte alls hade den klangen när det hände?

Mycket snurr som vanligt i den lilla maskinen närmast månen ;) Kanske landar jag tryggt med båda fötterna på jorden så småningom, kanske förblir jag kvar lite lätt flytande i det blå, eller kanske kommer det en krashlandning som krossar allt jag förut trott och kännt?

....

//jag

Vart tar tiden vägen?!

Hjälp!!! Det känns som om jag inte får nånting gjort, inte ens nu när jag har "massor" med tid. När ska detta sluta? GAAAAAAAAAAAAH
Iofs har jag hittat på massor med skoj nu när barnen har varit hos farmor och farfar och sett till att få lite "egentid-vuxentid" och har träffat massor med människor som jag inte hunnit med på sistonne. Hela sista månaden har varit full med aktiviteter och en hel del utflykter till Göteborg. Jätteskoj!

Men jag känner ändå att jag inte hinner inte riktigt med. Det är så mycket jag vill få gjort och det är lite som att försöka stoppa i allting i en tratt och försöka få igenom allting samtidigt. Det går lite grann sen tar det totalstopp...
Men men...det går väl över så småningom? Hoppas jag
Just nu är det bara sikte inställt på att klara det som jag måste i skolan. Helst matten åxå men jag ser inte hur det ska gå, sitter hela kvällarna med projektet eller med mekaniken eller med "hem sysslor" såsom tvätt, disk, städning m.m. Smiter iväg nån kväll och träffar folk eller grillar, men det behövs ju åxå för att mn ska orka gå runt...

Längtar som en galning efter barnen. Tror att de börjar känna sig övergivna, iallafall oskar som redan är sur på mig via telefon, Lukas vill inte ens prata med mig (iofs vill han sällan prata i telefon så det är inte nödvändigtvis för att han är sur) Men men, de kommer på lördag och då ska vi bara GOOOOOOOOOSA! :)

KRAM

ensamhet

Kreativitet: Morfar undrar vart frimärkena har tagit vägen. Lukas har fäst dem på prydnadsfåglarna, fönstren, blomkrukorna m.m. på verandan. Ang. fåglarna så sa han att den ena har ätit potatis (det är potatis på frimärket) och den andra ägg tror jag att det var. Så självklart!!! :) Helt underbart.

Grilltider...Det är bara att njuta....

Ensam...Barnen har åkt till Skåne och huset är sååååå tomt och tyst. Jag är helt ensam med allt skolarbete som måste göras och mina tankar.
Nu när våren börjar komma så känner jag mer och mer hur jag saknar att ha någon att krypa upp i famnen hos, skratta med och njuta med. Jag vill sitta på uteserveringar tillsammans med goda vänner, dricka öl, skratta, snacka skit och njuta av solen.
Jag vill så gärna träffa rätt person att jag tror att jag tappat min förmåga att se objektivt. Även om något inte känns helt rätt så intalar jag mig själv att kanske och att jag kanske skulle kunna bli kär i den och den...
Jag har svårare att släppa tanken om T än jag trodde, sen träffade jag F förra helgen och det började jättebra och var hur trevligt som helst, men som dagen efteråt blev mest konstigt. Ändå funderar jag på saker som hur det skulle vara om vi kunde snurra tillbaka bandet lite grann och börja om från början på rätt sätt med dejting m.m. utan att ha kravet på sex i bakgrunden...
Men som sagt det jag mest njuter av just nu är att ta mig tid att umgås med vänner, dricka lite öl kanske grilla och bara vara kvällen igenom. Hur underbart som helst! Tänk om det fina vädret kunde hålla i sig och jag kunde få komma iväg iallafall en gång i veckan? Det gör så mycket att få lite inslag som bryter i vardagen. Det är även ett tillfälle att träffa nya människor...
Sen kanske ska påpekas att jag inte bör få ha en mobil efter x antal öl/drinkar...hjälp vad jag har gjort bort mig i fredags *skratt* Men men. shit happens :) Jag får stå för det helt enkelt haha men som sagt nästa gång så är det bäst att telefonen har sms-stopp ;)
Sen MÅSTE jag ta tag i träningen. Har inte gjort annat än lagt på mig de senaste månaderna så nu börjar det bli kris på byxfronten...inte kul alls! Intalar mig själv att när jag har gått ner i vikt så blir jag mer tillfreds med mig själv och min kropp och kommer tycka att det är enklare att våga träffa någon när jag inte behöver nojja mig för mycket om mina valkar ;) Men å andra sidan kanske jag inte behöver nojja mig för dem nu heller...Fast ändå, de ska bort! :)


kram på er, ut och njut av våren och kärleken!