Karantän...

Sitter hemma, ensam, sjuk och längtar efter barnen, liv, rörelse och en famn.
Halsfluss...Blev sjuk i torsdags och har i princip legat däckad sedan dess.

I lördags kom barnens pappa och tog över markservicen så jag kunde ligga till sängs så mkt jag ville (vilket blev i princip hela tiden) I söndags tog min far över och barnens far skjutsade barnen hem till honom då jag fortfarande var mkt dålig. Var hos läkaren imorse och fick konstaterat att det är halsfluss. Så nu ska jag få penicilin och kommer väl vara ganska utslagen i ett par veckor till, men om jag bara kan peta i mig lite c vitamin och andra nyttigheter så kanske jag slipper åka på en nya förkylning?

Hur som helst, ensamheten kommer krypande, redan igår var det ganska jobbigt att det var så tyst, lugnt. Ingenting som hände....
Längtar efter att bli frisk, efter att busa med barnen, efter att få gå på roliga dejter.
När man är sjuk tänker man genast mer negativt och allt går trögare, långsammare och ingenting smakar gott eller är speciellt roligt...Skulle kanske behöva att någon drog ett riktigt dåligt skämt :)

Längtar efter torsdag och dejt. Som alltid känns det som om han försvinner bort åt ett annat håll när vi inte ses, men det kanske bara är min inbillning.
Sen kommer Lina och Nereo på onsdag och då har vi barnbus hela dagen och resten av veckan faktiskt :) Det blir mkt skoj vi hittar på då...bara jag orkar med det så!