Nervös

Hur gör folk?
Hur står man ut?
Vilka är reglerna?
Dejting, gah vad svårt det är! Man sitter mest och är spänd på att gör fel, vara fel, och inte duga samtidigt som man ska försöka göra sig en uppfattning av en annan person. Troligtvis har man redan känt ngn slags nyfikenhet och kanske känner man att ja han verkar toppen, men sedan då? När man kommer hem efter vad man TROR är en lyckad dejt. Hur går man vidare? Vad ska man säga, när ska man träffas, hur vet man om han bara var artig eller menar det han säger om fler träffar? När man går och är rädd att bli sågad för allt är det ju skitsvårt att intala sig att jodå klart att han vill ha mig....Egentligen kanske man borde ha den inställningen och sedan om det inte skulle vara så så får väl killen nobba en en andra dejt då? Egentligen vad gör det? Man känner honom inte så väl, klart att det var trist om man tyckte att han verkade intressant, men troligtvis springer man väl aldrig på honom i verkligeheten sedan och behöver inte känna sig dum för det. Möjligtvis at man är ännu mer osäker och undrar VAD som var fel eller VARFÖR inte, men då kan man ju driva sig själv till vansinne.
Reglerna då?
Det pratas jämt om att kärleken är ett spel, ge och ta, jaga och bli jagad. Hur hittar man de rollerna? Alla är ju inte lika...

2a dejten?
får fler och fler bilder av personen i huvudet, fantiserar ihop situationer och kommer kanske bort från den han eg är, man är fåfäng och vill inte göra den som eventuellt gör bort sig vilket gör att det blir ett dött race där båda tiger och ingen vågar ta steget för att komma närmare.
Tiden går och det blir allt mer komplicerat att få till den där 2a dejten.

Samtidigt borde ju 3e dejten bli ganska enkel. 1a dejten är lite kolla läget, kemi och personligheter. Blir det en 2a dejt så får ju båda bekräftat att det var något som var intressant.
3e dejten borde då vara enkel och om inte allting "stannar av" på 2a dejten så borde 3an bara vara att köra på? Och sedan får man se, det tar ju trots allt ganska lång tid att faktiskt lära känna en person även om man kan förälska sig i honom tidigt, kanske redan vid första ögonkastet. Känns det ok så är det väl bara att fortsätta, man behöver ju inte lova varandra böllop och evi kärlek men att träffas och lära känna varandra utan fast slutpunkt borde ju vara det naturliga?
Svårt å krångligt, men det är väl så det ska vara för att få uppleva lyckan av att vara besvarat nyförälskad sedan?