mår illa

Usch

har mått illa hela natten, som åksjuka ungefär, ett illamående som hänger över mig hela tiden och som då å då skickar iväg en till toaletten för att hulka sig lite grann...
Kan det vara något jag ätit? Eller är det så att mina nerver är så totalt förstörda att jag får ångestattacker för ingenting? Eller tja, ingenting och ingenting, men jag tror inte att det behöver vara så illa som det kändes igår.
Han är rädd för att det inte finns ngt att bygga på, ingenting att uppleva. Han har tydligen barnen konstant i tankarna. Jag MÅSTE prata vett med honom. det är väl klart att vi har ngt att bygga upp? Vi är två främmande människor som möts, ska lära känna varann etc. OM vi skulle vilja skaffa barn så gör man ju det åxå och det kommer bli precis lika speciellt om inte mer eftersom det inte är samma sak, samma karl, samma situation och inte heller samma barn....Jag vet inte hur jag ska förklara det för honom....tror att hans rädslor bygger på att jag kan detta och har gjort det och har fullt upp med mina typ. Att han inte får samma "lugn"...+ sorgen då över att det inte blir första gången för mig...gaaah

mår iallafall riktigt illa, världen svajjar....Samtidigt känner jag att jag BORDE komma iväg på denna fikan då vi faktiskt behöver prata, jag måste få förstå vad som tynger honom så....


------------------- lite senare --------------------

Han ställde in fikan 10 min innan jag skulle till tåget. Han har ont i huvudet och mår inte bra...
Jag slapp erkänna att jag mår skit ;p
Iallafall, vill få tid att prata med honom, reda ut lite saker och ting och se hur långt han är redo att gå...eller avsluta alltihopa om det inte funkar för honom. Men inte bara massa vänta vänta vänta....Vill ha lite aktion! :)