Hmmm

tycker att vänta är oerhört tråkigt....blä....
sista veckorna av graviditeten, i matkön när endast din kö verkar stå still och du har skrikiga ungar som bara inte orkar vara i affären 1 minut till, väntan på resultat efter tentor, när man var mindre så var väntan på julafton och jultomten en pina....
Det är riktigt riktigt tråkigt och okreativt att bara vänta...Svårt att låta bli att tänka på det är det åxå och ju mer man tänker på dessto saktare går tiden...*suck*
Är redo inför ett möte med T, har åxå insett att det inte är hela världen och att jag inte riktigt orkar med att övertala någon varför just jag är bäst. Orkar inte vara den som hela tiden ska dra och fixa saker och ting... Men men, ett snack där han får lägga korten på bordet och jag berättar min historia och min syn på saken. Sen får det nog vara upp till honom, jag har lixom annat för mig än att gå å grubbla på vad han vill eller inte eller vad han behöver för uppmuntran...måste lära mig att sluta med sånt där. Visst är det bra att vara empatisk och kunna sätta sig in i andra människors situationer, men det får ju ha en gräns...
Jag måste ju tillåta mig själv att sätta mig i främsta rummet och låta honom sätta mig i främsta rummet, annars börjar vi ju fel från början ;)

Näh, jag vet inte..idag känner jag mig som sagt lite kraftlös och utan vilja att faktiskt försöka få honom att komma tillrätta med sitt velande.
Iofs så ändras säkert allt det där när man väl ser honom, men det är ju en annan femma... :)