Slut på det roliga

förr eller senare kommer alltid verkligheten ikapp en, denna gång i form av ett spärrat kreditkort.
Jag vet det är skitkasst, men jag har legat efter med min ekonomi i snart 2 år då alla inköp har gjorts via kreditkortet för att sedan betalas som en faktura i slutet på nästföljande månad.
Detta har gjort att jag har noll koll & den 1e varje månad har jag 0 kr på banken och måste således använda det "jäkla" kreditkortet till minsta inköp...det leder i sin tur till nya räkningar och mindre kvar varje månad.

Att aldrig ha någonting över och tvärt om ibland behöv skjuta på betalningar eller låna för att få det att gå ihop har varit skit, så egentligen är jag glad att mitt kort nu är spärrat även om jag fasar för hur 17 denna och nästa månad kommer att gå. Nu står jag ju här och har inte ens 500 spänn på banken. Har tömt mitt ganska nyöppnade sparkonto för att kunna köpa mitt månadskort till tåget och har nu ca 400 kr på kortet att handla allt jag behöver handla fram till den 20e.

Sedan kommer ju alla pengar nästa månad gå åt till den faktura som mitt kreditkort kommer att skicka från förra månaden...dvs jag kommer stå där den 1a med 0 kr och ingen buffert att ta ifrån. shit!!! MEN månaden därefter kommer jag ju inte att få någon räkning från kreditkortet utan kommer så sakta kunna bygga upp en liten budget (eller är jag optimistisk nu) och faktiskt ha lite pengar kvar att röra mig med? Visst jag kommer nog få tänka några gånger extra när jag ska handla m.m. MEN jag kommer nog att få lite mer grepp om hur mkt pengar som går, jasg kommer ha ett saldo som säger att si och så mkt finns det faktiskt att använda. jag har inte någon superkredit som gör att jag eg kan köpa vad jag vill och sedan förtränga det i 60 dagar innan räkningen kommer...

Så även om det känns lite som om jag är helt strandsatt och utsatt och utblottad så känns det bra att faktiskt få bli kvitt kreditkortet. Sen är det inte så häftigt att banken fått stänga av det för mig, men det får jag väl skämmas för då, huvudsaken är att jag klarar mig över den här lilla kullen (i värsta fall få vi väl flytta hem till pappa några veckor.... ;) ) och att jag kan bli kvitt mitt beroende av krediten... blir jag det så blir jag nöjd och glad :)